Hur bemöter läkare en multisjuk patient som har en akut åkomma med risk för dödlig utgång oavsett behandling? Får patienten information om behandlingsalternativen och deras konsekvenser? Ger läkaren råd? Involveras anhöriga?
Vid ett australiskt sjukhus studerades hur 30 läkare på ST-nivå hanterar situationen. En skådespelare agerade en svårt sjuk man med symtom på aortaruptur. Samtalen utvärderades av fyra seniora läkare. Utvärderingen visar att läkarna förklarade den medicinska situationen väl, men patienternas funktionella förmåga, deras värderingar och farhågor berördes endast i begränsad omfattning. 29 av de 30 läkarna föreslog att en anhörig skulle involveras i beslut angående tillgängliga behandlingsalternativ. En ställföreträdande beslutsfattare för patienten identifierades inte i något fall. 19 läkare gav inte patienten råd trots att denne uttryckligen bad om det. Författarna konstaterar att de utvärderade läkarna tenderade att fokusera på tekniska frågor. Från ett patientperspektiv finns ett lika stort behov av att bli sedd också som en person med individuella anspråk på bemötande, rådgivning och behandling.
Studien har lett till ett lokalt utbildningsprogram för att stärka läkares kommunikativa förmåga.
Frågorna har relevans för svensk sjukvård. Läkekonstens kärna är vår förmåga att känna in individens behov och att kommunicera på patientens villkor. Det innebär ibland att stödja patienten i beslut som saknar »rätt« alternativ.
Rollspel är ett sätt att träna läkare. Ännu viktigare är vår möjlighet att prägla varandra genom föredöme och reflektion i vardagen. Det måste finnas utrymme för sådant lärande även i en modern, högeffektiv vård.