Surfaktantbrist hos för tidigt födda barn är huvudorsak till utveckling av lungsjukdomen Respiratory Distress Syndrome (RDS). Det är dock ofullständigt känt exakt hur produktion och omsättning av surfaktant hos måttligt prematura och fullgångna barn påverkas av lungsjukdomar och ventilationsstrategier.
I en avhandling har endogen surfaktantmetabolism studerats med hjälp av en nyligen utvecklad stabil isotopteknik. Studien är en av de första att beskriva normal surfaktantomsättning in vivo hos fullgångna barn.
En klinisk uppföljningsstudie redo- visar effekterna av en ny metod för att ge surfaktant till för tidigt födda barn med andningsstörning. Metoden kallas »INSURE« (INtubation SURfaktant Extubation) och innebär att surfaktant ges under kortvarig intubation. Tuben i luftröret avlägsnas sedan direkt så att barnet kan andas själv med hjälp av mottryck i näsluften – sk kontinuerligt positivt luftvägstryck (nCPAP).
I studien fick 70 nyfödda barn en intravenös infusion av en stabil isotopmärkt prekursor (C13) för surfaktant. Anrikning av C13 i fosfolipid från trakealaspirat mättes sedan med gaskromatografi och masspektrometri.
Resultaten visar att svår lungsjukdom hos fullgångna barn ger störd surfaktantmetabolism med nedsatt de novo-syntes. Störningen liknar den man ser hos prematura barn med RDS. Jämfört med konventionell respirator påverkar inte högfrekvensoscillerande ventilation endogen surfaktantomsättning hos prematura barn med RDS.
Införandet av INSURE-behandling har utvärderats genom en retrospektiv 10-årsuppföljning (1993–2002) av alla barn med RDS – födda vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna och Huddinge (N=420) – med gestationsålder ≥27 till 34 veckor.
Utfallet visar att införandet av INSURE – utan ökad risk för komplikationer – minskade antalet barn som krävde respirator med 50 procent (P 0,001).
INSURE-behandling ger förbättrad syresättning och reducerar behovet av mer än en dos surfaktant. Endast 17 procent av fallen krävde mer än en dos surfaktant.
Detta kan jämföras med 58 procent hos barn där surfaktant gavs i samband med respiratorventilation (P 0,01).
I en djurexperimentell modell (kanin) visas också att mekanisk ventilation leder till lägre vävnadsassociation av tillfört surfaktant. Detta ger i sin tur ökad inaktivering av surfaktant och lägre dynamisk eftergivlighet i lungvävnad. Detta kan även förklara den mer kortvariga kliniska behandlingseffekt som noteras om surfaktantbehandling efterföljs av respiratorventilation, dvs jämfört med den effekt man observerar vid INSURE-behandling.

INSURE-metodens goda effekter – tillsammans med potentiella vinster som färre transporter av nyfödda mellan sjukhus, ökad närhet mor–barn och reducerade sjukvårdskostnader – etablerar INSURE-behandling som en viktig behandlingsstrategi hos måttligt för tidigt födda barn med RDS.