I en studie som publicerades år 2004 randomiserades 500 patienter med venösa bensår till behandling med kompression med eller utan ytlig venkirurgi. Resultaten visade att sårläkningen var lika i grupperna men att recidivfrekvensen efter ett år var lägre efter kirurgi: 12 procent jämfört med 28 procent, [ESCHAR-studien, Lancet 2004;363:1854-9].
En uppföljande rapport från studien redovisar nu en subgruppsanalys av patienter med reflux i vena saphena magna och/eller parva – med eller utan djup venös reflux.
I subgruppsanalysen har 112 patienter behandlats med enbart kompression och 102 med kompression och kirurgi (hög underbindning eller resektion av vena saphena magna och/eller parva samt lokala exstirpationer). Duplex och fotopletysmografi utfördes före behandling samt efter ett år.
Patienterna stratifierades till tre olika grupper: ingen, segmentell eller total djup venös reflux. Efter ett år observerades – i bägge behandlingsgrupperna – såväl minskad som ökad utbredning av djup venös reflux. Delvis kan resultaten förklaras av undersökarvariabilitet mm, men skillnaden mellan grupperna var ändå signifikant till kirurgins fördel.
Venös återfyllnadstid var oförändrad efter enbart kompressionsbehandling men signifikant förbättrad efter kirurgi, oavsett preoperativ utbredning av djup venös reflux. De patienter som preoperativt – vid selektiv komprimering av det ytliga vensystemet – uppnått förbättrad venös återfyllnadstid var också de som förbättrades mest efter kirurgi.
Författarnas konklusion är att patienter med venösa sår förbättras hemodynamiskt av ytlig venös kirurgi oavsett närvaro av djup venös reflux. Enligt studien är venös återfyllnadstid mätt med fotopletysmografi och ytlig stas, ett bra screeningtest för att bedöma vilka patienter som har mest nytta av kirurgi.
Resultaten ökar ytterligare bevisbördan för att vanlig varixkirurgi kan hjälpa patienter med venösa sår även vid djup insufficiens.