Att depression går i släkten är välkänt. Risken att insjukna i depression är dubbelt så stor hos förstagradssläktingar till deprimerade individer som hos kontroller. Faktorer som tidigt insjuknande och återkommande depressioner är associerade med en ökad anhopning av egentlig depression inom en familj.
En amerikansk longitudinell, retrospektiv familjestudie har undersökt psykisk funktionsförmåga och förekomst av psykisk sjukdom bland barnbarn (generation 3) med föräldrar (generation 2) och mor-/farföräldrar (generation 1) med depression. Någon liknande, longitudinell depressionsstudie – med uppföljning av tre generationer – har aldrig tidigare presenterats.
Resultaten från den amerikanska studien baseras på sammanlagt cirka 20 års uppföljning av hög- respektive lågriskfamiljer. Begreppet högriskfamiljer syftar på familjer där mor-/farföräldrar varit deprimerade.
Deltagare i de två äldsta generationerna intervjuades fyra gånger inom ramen för den aktuella undersökningen.
Resultat rörande 161 barn och deras föräldrar och mor-/farföräldrar ingår i redovisningen. Medelåldern för barnbarn i högriskgruppen var 13,8 år och 10,7 år i lågriskgruppen.
En hypotes är att förekomst av dep- ression hos både föräldrar och mor-/farföräldrar ökar risken för förstämnings- och ångestsyndrom hos barnbarnen.
Tidigare studier – som inkluderat två generationer – har visat att ångestsyndrom i barndomen oftast föregår depressionssjukdom i tonåren och vuxen ålder.
Tvillingstudier har visat att blandtillstånd med depression och ångest är genetiskt relaterade till förstämningssyndrom snarare än till ångestsyndrom.
Observationen föranleder antagandet att (de unga) barnbarnen i högriskgruppen – på samma sätt som deras föräldrar och mor-/farföräldrar – löper ökad risk för ångestsyndrom.

Resultatet, som kontrollerats med hänsyn till ålder och kön, visar att tredje generationens barnbarn löper mer än dubbelt så hög risk att drabbas av ångestsyndrom om deras mor-/farföräldrar har haft behandlingskrävande måttlig till svår depression.
Studien beaktar emellertid inte den kombinerade effekt på generation 3 som kan uppstå om både mor-/farföräldrarna (generation 1) och föräldrarna (generation 2) haft en depressionsdiagnos. Däremot visar resultat att barnbarn i den senare gruppen hade den högsta graden av påvisad psykopatologi; 59,2 procent hade minst en psykiatrisk diagnos.
Risken för ångestsyndrom ökade mer än femfaldigt jämfört med om bara mor-/farföräldrarna hade depressionsdiagnos.
I lågriskgruppen – där någon av föräldrarna var deprimerad – förekom ingen ökad risk för depression eller ångestsyndrom hos barnbarnen . Å andra sidan hade barnbarn till deprimerade föräldrar lägre funktionsnivå enligt C-GAS, detta oberoende om mor-/farföräldrarna hade depressionsdiagnos.
Studien visar att tidig intervention hos ättlingar till två generationer med depression är av yttersta vikt.
Samsjuklighet med förekomst av personlighetsstörningar hos tre generationer vore intressant att studera vidare, då patienter med blandtillstånd av depression och ångest oftare har osjälvständig, fobisk, borderline- samt paranoid personlighetsstörning.