Analcancer av skivepiteltyp utgör 1– 2 procent av all kolorektal cancer och har en incidens av omkring 100 nya fall per år i Sverige. Primärt behandlingsalternativ är radioterapi, som dock ofta kombineras med kemoterapi. Kirurgi, som regel abdominoperineal rektumresektion, är indicerad vid otillräcklig terapirespons, kvarvarande tumör efter fulldos radioterapi eller vid lokalrecidiv (»local disease failure«).
I en nyligen publicerad retrospektiv genomgång av resultaten vid behandling av analcancer på ett specialiserat center i Manchester redovisas ett tolvårsmaterial omfattande 254 patienter behandlade med kurativ intention. Hälften av patienterna hade primärt behandlats med enbart radioterapi och hälften med kombinerad radio- och kemoterapi. Hos sammanlagt 99 patienter detekterades local disease failure. De riskfaktorer som identifierades var ålder, stråldos och T-stadium.
Av de 99 patienterna genomgick 73 kirurgi, resulterande i en femårsöverlevnad på 40 procent. Efter det att man 1998 introducerat rekonstruktion med muskulokutana lambåer kunde frekvensen av läkningsstörningar i perineum påtagligt reduceras från de 42 procent som sågs initialt i serien. Andelen patienter som erbjudits kirurgi vid local disease failure var 74 procent, vilket är att betrakta som en hög siffra.
Handläggning av patienterna inom ett multidisciplinärt team och tidig upptäckt av local disease failure såg författarna som förklaring till de goda behandlingsresultaten och även som ett argument för fortsatt centralisering av behandlingen vid analcancer. Dessa slutsatser är i överensstämmelse med brittiska riktlinjer.
Erfarenheter från Stockholm–Gotlandregionen, där analcancerbehandlingen är starkt centraliserad, visar på liknande resultat. Den nu publicerade brittiska studien inviterar till diskussion kring ytterligare centralisering av analcancerbehandlingen i Sverige.