Aktiviteten och balansen mellan vagus och sympatikus reglerar hjärtfrekvensen (HR) under mental stress, fysisk aktivitet och återhämtningen därefter. Det är också känt att förändringar i denna balans kan bidra till risken för plötslig död.
Med den bakgrunden testades hypotesen att plötslig död inträffar oftare hos individer med avvikande mönster för HR i vila, under arbete eller i återhämtningsfasen efteråt. 6565 asymtomatiska män från Paris i åldern 42–53 år genomgick under åren 1967–1972 en hälsoundersökning inkluderande blodprov och arbets-EKG. Sedan de med patologiska fynd, tex myokardischemi eller kronotrop insufficiens i arbets-EKG, exkluderats återstod 6068 individer.
Under en medeluppföljningstid på 23 år inträffade 1516 dödsfall. 400 avled av kardiell orsak, varav hjärtinfarkt med plötslig död (definierad som död inom en timme från symtomdebut) hos 81, och 129 avled i hjärtinfarkt efter mer än en timme efter symtomdebut. 4,6 procent av patienterna tappades bort under uppföljningstiden – en måhända något hög siffra med skandinaviska mått. De vanliga riskfaktorerna för hjärtinfarkt, rökning, högre blodtryck, förhöjt lipidstatus, ökade signifikant den relativa risken för letal hjärtinfarkt i den univariata analysen, däremot inte – intressant nog –diabetes och skattning av fysisk aktivitet i denna förhållandevis stora studiepopulation.
Notabelt var att hereditet för plötslig död fördubblade den relativa risken för plötslig död vid hjärtinfarkt, men man kunde inte finna någon riskökning för icke-plötslig död vid hjärtinfarkt. Hereditet för hjärtinfarkt innebar å andra sidan ingen ökad risk för plötslig död, däremot för icke-plötslig död i hjärtinfarkt. I multivariata analyser föll de kliniskt enkla variablerna HR i vila, stegring av HR under arbete och minskad HR under återhämtningen ut starkt avseende plötslig död.
Risken för plötslig död ökade successivt med ökad HR i vila till 3,5 gånger i jämförelse mellan högsta och lägsta kvintilen. Liten ökning av HR under arbete ökade risken för plötslig död med upp till 4 gånger, och personer i lägsta kvintilen för återgång i HR en minut efter arbete hade 2,1 gånger ökad risk för plötslig död jämfört med dem i högsta kvintilen.
Huvudfynden i studien, att enkla analyser av hjärtfrekvensen kan predicera risk för plötslig död, är tankeväckande. Även om studien har begränsningar (bla urval i kön och ålder, påbörjad för 30 år sedan) kan den ses som en påminnelse om att det okomplicerade, valida och reproducerbara är värt att pröva först innan komplexa, konstruerade eller kombinerade prediktiva algoritmer skapas – »bättre än att gå över ån efter vatten«.



Huvudfynden i studien, att enkla analyser av hjärtfrekvensen kan predicera risk för plötslig död, är tankeväckande.