Sanz och medarbetare publicerar i en studie resultaten från WHOs biverkningsdatabas rörande rapporterade neonatala komplikationer associerade med moderns intag av selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) under graviditet.
SSRI är förstahandspreparat vid behandling av depressioner, svåra ångestsjukdomar, tvångssyndrom och social fobi. Vid snabb seponering av SSRI hos vuxna är utsättningssymtom kliniskt och vetenskapligt väldokumenterade. Under en eventuell graviditet exponeras fostret för läkemedlet, vilket innebär risk för utsättningssymtom efter förlossning också hos fostret.
I studien analyserades det totala antalet fall (n=93) av rapporterade neonatala utsättningssymtom mellan 1995 och 2003 från elva länder. Ett fall kunde ha flera symtom. Paroxetin var det läkemedel som rapporterats flest gånger, men även fluoxetin, sertralin och citalopram rapporterades ha gett neonatala utsättningssymtom eller neonatala konvulsioner. I en majoritet av de rapporterade fallen har kopia av originalrapporten till respektive nationellt biverkningscentrum specialstuderats av författarna.
För den som inte är invigd i WHOs standardiserade biverkningsterminologi kan de rapporterade symtomen te sig oklara och svårtolkade. Ett exempel är neonatala kramper (convulsions) som rapporterats i elva fall som paroxetinbiverkan, liksom två rapporterade grand mal-anfall. Vad ryms inom dessa symtom? Vem ställer diagnosen? När ställs diagnosen? Hur ställs diagnosen?
Ett annat exempel är sprittighet (jitteriness), som är ett av de vanligaste neonatala utsättningssymtomen hos barn till mödrar med SSRI-intag under sista trimestern. I WHO-databasen rapporteras dessa under symtomet »nervousness«, vilket är omöjligt att förstå om man inte är bekant med terminologin.
Metodologiskt problematiskt är också att uppgift om dosering av respektive SSRI-preparat liksom om samtidig annan medicinering inte är ett krav för att biverkan skall accepteras av WHO. Därutöver saknar man data om biverkningsfrekvensen relaterad till storleken på förskrivningen av respektive preparat. Detta innebär att även om paroxetin har flest rapporterade utsättningssymtom av alla SSRI-preparat kan paroxetin ha blivit oförtjänt utpekat på grund av hög förskrivningsfrekvens, vilket författarna också betonar.

Det är oerhört viktigt att rapportering av biverkningar sker till The WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring i Uppsala för att man på ett statistiskt trovärdigt sätt snabbt skall kunna skilja signifikanta biverkningssignaler från ett kraftigt brus. Även om rapporteringen är grov och det saknas övriga medicinska riskfaktorer som kan orsaka de aktuella symtomen hos barnet är studier som denna viktiga för att vi på bästa sätt skall kunna behandla gravida kvinnor.