Under senare år har man börjat studera effekten av små variationer på båda sidor i jämviktsekvationen, som på sikt kan tänkas påverka viktutveckling i endera riktningen. Ett minimalt överintag av energi, som inte ens kan mätas i kalorimetern, kan över flera års tid ge signifikant viktökning. Omvänt är det möjligt att liten fysisk aktivitet – svår att uppmäta, då den ligger under detektionströskeln – skulle kunna bidra till en ökad energiförbrukning som underlättar viktkontroll.
Forskarna har intresserat sig för NEAT (non exercise activity thermogenesis). Härmed avses alla smårörelser som vi gör utan att ens kalla det »fysisk aktivitet«, än mindre motion: livliga kroppsrörelser, skratt, benägenheten att stå i stället för att sitta. Allt sammantaget ger de energiutgifter, som ackumulerat under dagen ändå kan innebära signifikanta effekter på viktkontrollen.
Feta människor som börjar tillämpa det mera aktiva rörelsemönstret som normalviktiga tycks ha skulle kunna förbränna upp till 350 kalorier mer per dag. Detta skulle i så fall ha betydande effekter på energibalansen och i sista hand på viktkontrollen.
NEAT har i andra sammanhang visat sig kunna spela roll för energibalansen: Individer med höga NEAT-värden hade svårare att gå upp i vikt under övergödningsförsök, och oförmåga att aktivera NEAT kan tänkas leda till viktökning.
Vad skulle då kunna reglera NEAT-funktionen? Orexin A, som är en aktivitetsmarkör, ökar NEAT. Andra tänkbara kandidater är tyreoideahormoner och leptin. Sannolikt regleras NEAT centralt via hjärnan så att NEAT aktiveras vid övergödning och dämpas under svältsituationer.
Utmaningen är nu att kunna bestämma energibalansen med extrem precision, eftersom minimala skillnader – men multiplicerade över lång tid – faktiskt kan bidra till att förklara varför vissa individer utvecklar viktproblem och inte andra.



Foto: First Light/IBL Bildbyrå
Små rörelser kan göra stor skillnader.