Obstruktiva sömnapnéer (OSA) förekommer hos 2–3 procent av alla barn. I de flesta fall är andningsuppehåll under sömn associerade med adeno-tonsillär hypertrofi. OSA kan leda till kardiovaskulära och neurologiska avvikelser samt beteendestörningar. För att förebygga dessa är adeno-tonsillektomi den gängse behandlingen hos barn med svårare form av OSA (definerad som mer än fem episoder av apné eller hypoventilation per timme och beskriven med apné–hypopné-index, AHI >5/timme). Däremot saknas det klara riktlinjer för behandling av barn med lindrigare form av OSA (AHI 1–5/timme), även om dessa också kan leda till störningar i beteende och kognitiva funktioner. I studier på barn med OSA har man funnit förhöjda nivåer av systemiska inflammatoriska markörer, sk C-reaktivt protein i serum, och även visat att höga nivåer av dessa markörer var relaterade till graden av sömnstörning. Man har också funnit förhöjda nivåer av cysteinylleukotrienreceptorer, LT1 och 2, i tonsillvävnad hos barn med OSA.
I en amerikansk studie på barn med lindrig OSA har man behandlat 24 barn i åldrarna 2,5–10 år med en cysteinylleukotrienreceptorantagonist (Montelukast) i 16 veckor. Efter avslutad behandling var adenoidens storlek mindre och graden av andningsstörningar hos dessa barn väsentligt lägre än hos de 16 barn som inte genomgick behandlingen med Montelukast.
Även om en större dubbelblind studie är önskvärd pekar de ovannämnda resultaten på att behandling med leukotrienreceptorantagonister bör beaktas som ett alternativ till adeno-tonsillektomi hos barn med lindrig OSA.