Många epidemiologiska studier har visat att psykosociala faktorer har betydelse för förloppet vid ryggbesvär. I den här refererade studien har Jellema och medarbetare undersökt om tidig psykosocial intervention i primärvård vid akuta, ospecifika ländryggsbesvär kan förbättra utfallet i form av funktionsförmåga, upplevd förbättring och sjukskrivning på grund av ländryggsbesvär.
Totalt 41 distriktsläkarmottagningar i Holland inkluderade 314 patienter med ospecifika ländryggsbesvär som varat mindre än 12 veckor. Hälften av mottagningarna (143 patienter) randomiserades till att bedriva tidig intervention och hälften till »vanlig« vård (171 patienter). Interventionen bestod i ett extra ca 20 minuter långt besök hos distriktsläkaren ca 5 dagar efter första besöket. Konsultationen fokuserade på att identifiera psykosociala faktorer av betydelse, informera och ge råd till självhjälp. Patienterna följdes upp med frågeformulär vid fyra tillfällen under första året.
Resultatet påvisade inga signifikanta skillnader mellan grupperna avseende funktionsnedsättning, upplevd förbättring eller sjukskrivning under uppföljningstiden. Författarna spekulerar över om interventionen inte varit tillräckligt specifik eller för kortvarig för att ge effekt. En troligare förklaring, som också diskuteras, är tillståndets naturalförlopp, dvs att flertalet akuta ryggbesvär är självläkande inom relativt kort tid. Om interventionen hade riktats mot individer med »gul flagga« (anamnestiska uppgifter talande för att psykosociala faktorer kan vara av betydelse), enligt SBUs terminologi, är det sannolikt mer troligt att effekt hade kunnat visas.
Studien talar emot att erbjuda generell psykosocial intervention till alla patienter med akuta eller subakuta ländryggsbesvär. Att däremot vara observant på »gul flagga« för att så tidigt som möjligt identifiera psykosociala faktorer av betydelse kan vara angeläget. Fler välgjorda behandlingsstudier inom detta område behövs.