Ett av problemen med epidurala cancermetastaser är att tumörväxten ofta sker i kotkroppen och komprimerar ryggmärgen framifrån eller från sidan. Laminektomi, som tidigare varit den förhärskande kirurgiska behandlingen, avlastar ryggmärgen bakifrån men ger ingen dekompression. Det verkar heller inte som om resultaten av laminektomi följt av strålning är bättre än resultaten efter enbart strålbehandling.
En annan kirurgisk strategi har utvecklats där ansatsen görs från det håll tumören växer och dekompression av ryggmärgens hela cirkumferens eftersträvas. I en studie jämfördes resultaten från två patientgrupper, där strålningen i den ena gruppen föregicks av den mer omfattande dekompressionen. Inklusionskriterier var PAD-bevisad cancer och radiologiskt visad kompression av ryggmärgen. Minst ett neurologiskt symtom skulle finnas. Bland annat patienter med speciellt strålkänsliga tumörer exkluderades. Behandlingen startades inom ett dygn efter diagnosen. 50 patienter strålades direkt och 51 opererades, följt av strålning 14 dagar senare.
Primärt utvärderades gångförmågan. Den positiva effekten av kirurgi var så tydlig att studien avslutades i förtid. Av de opererade behöll eller återfick 84 procent gångförmågan direkt efter behandling. Motsvarande siffra för strålning enbart var 57 procent. De opererade patienterna kunde fortsätta att gå i ytterligare 122 dagar och de enbart strålade i 13 dagar (medianvärden). Intressant nog resulterade kirurgi också i förlängd överlevnadstid, vilket kan vara relaterat till gångförmågan.
Det är inte så vanligt med en randomiserad studie där kirurgi är det ena alternativet. Det kan vara svårt att motivera patienter att lottas till ett kirurgiskt ingrepp. Studien verkar dock vara genomförd på ett rakt och konsekvent sätt med tydliga effektmått. Resultaten förvånar inte, eftersom kirurgin innebär en omedelbar avlastning samt avlägsnande av tumörbörda, men det är uppmuntrande att det går att tillföra så mycket till dessa svårt sjuka patienter avseende både livskvalitet och överlevnad.