Ledinjektioner med kortison används ofta i behandlingen av reumatiska sjukdomar för att lindra ledvärk och svullnad. Infektion i den injicerade leden är en sällsynt, men fruktad komplikation. I detta material var förekomsten <1 per 12000 ledinjektioner. Injektionsrutinerna varierar emellertid avsevärt, och det råder tex oenighet om huruvida leden ska tömmas på ledvätska eller inte vid injektionsbehandlingen. I denna randomiserade, kontrollerade undersökning på patienter med ledgångsreumatism halverades risken för återfall av knäledsinflammation när leden tömdes på ledvätska vid injektionen, vilket visar att aspiration bör ingå i rutinen. Det råder inte heller någon enighet om vilka behandlingsråd som ska ges efter injektionen. Tidigare studier har visat bättre behandlingseffekt när en knäled behandlad med en kortisoninjektion avlastas 1–2 dygn, men många rekommenderar vila också efter kortisoninjektion i andra leder. I en randomiserad och kontrollerad studie kunde emellertid inte någon gynnsam effekt visas av att immobilisera handleder i handledsstöd under 48 timmar efter injektionen. Detta visar att andra leder kan reagera annorlunda och att vila inte alltid bör rekommenderas. Det förbättrade behandlingsresultat som noterats av vila efter knäledsinjektioner antas bero på minskad resorption av kortison från leden ut till blodcirkulationen. För att belysa detta analyserades serumnivåer av den använda steroiden, triamcinolonhexacetonid (THA), dess påverkan på ämnesomsättningen i brosk och ben samt på endogen hormonproduktion i HPA-axeln. Blodprov togs under en tvåveckorsperiod efter kortisonbehandling av knäledsartriter hos både vilande och uppegående patienter med ledgångsreumatism. För att värdera hormonproduktionen i HPA-axeln analyserades kortisol och ACTH. Cartilage oligomeric matrix protein (COMP) användes som markör för broskpåverkan, osteokalcin som markör för benuppbyggnad och deoxipyridinolin som markör för benresorption. Resultaten visade en kortvarig dämpning av HPA-axeln och benuppbyggnaden, medan benresorptionen förblev opåverkad. Det fanns ingen skillnad mellan vilande och uppegående patienter. COMP-nivåerna sjönk påtagligt i båda grupperna men mest i vilogruppen. Detta talar för en broskskyddande effekt av kortisoninjektionen och att vila förstärker den lokala behandlingseffekten. THA-nivåerna ökade på likartat sätt i båda grupperna, vilket tyder på att vila inte minskar kortisonresorptionen från leden. En annan förklaring till förbättrade behandlingsresultat vid vila efter knäledsinjektioner bör därför eftersökas. Fynden kan omedelbart överföras till det kliniska vardagsarbetet och bör hållas i åtanke när rekommendationer för injektionsbehandling av inflammerade leder ska ges.