I denna korta BMJ-rapport beskriver författarna någonting till synes så banalt som omgivningens trevnad och dess betydelse för benägenheten att vara fysiskt aktiv eller att ha viktproblem. Materialet baserade sig på en stor miljöundersökning, LARES, som i början av seklet genomfördes i åtta europeiska länder.
Inspektörer skattade miljön med avseende på bla graffiti, hundbajs, parker och grönanläggningar och allmän trevnad. Från databasen fanns tillgång till individuella uppgifter om självrapporterad aktivitet och om längd och vikt hos invånarna i området. Författarna förenklade informationsmaterialet och korrelerade sedan miljöbeskrivningen till sannolikheten för att vara fysiskt aktiv.
Det visade sig då att i områden med mycken grönska var sannolikheten för att man rörde på sig mer än tre gånger högre än i torftiga områden. Om det fanns skräp på gatan och graffiti på husväggarna i kvarteret sjönk sannolikheten för att man skulle röra på sig till nästan hälften. Fetma var högsignifikant vanligare i trista miljöer.
Naturligtvis kan tolkningarna inte bli för långtgående, eftersom detta är en tvärsnittsundersökning, men författarna påtalar ändå på detta originella sätt att miljön onekligen har betydelse för vår benägenhet att ta en kvällspromenad. Författarna är medvetna om att de som bor i mer påvra miljöer hör till en lägre socialgrupp, där intresset för fysisk aktivitet och hälsomedvetenhet är svagt. Några orsakssamband kan förstås inte heller fastställas av undersökningen.
Idén att mäta förekomsten av graffiti och buskar som en indikator på kvarterets hälsotillstånd är ändå fantasieggande och kreativitetsprovocerande.



Foto: Lars Epstein, Pressens Bild
Ju mer graffiti och skräp i ett område, desto lägre hälsomedvetenhet.