Kunskapen om vad som utlöser våld är bristfällig. Syftet med studien var att undersöka betydelsen av alkohol, droger och psykofarmaka för kriminellt våld bland psykiskt störda lagöverträdare.
En ny epidemiologisk design, case– crossover, användes, där varje individ fungerar som sin egen kontroll, vilket därmed kontrollerar för individspecifika, stabila effektmodifierare. Strukturerade intervjuer genomfördes i ett konsekutivt material av 133 våldsförövare, som inkluderades från rättspsykiatriska utredningsavdelningen i Huddinge och riskanalysenheten vid Kumlaanstalten under 2002–2003.
Resultatet visade att vid alkoholpåverkan inom ett dygn före gärningen återfanns en riskökning för våldsutagerande på 13,2 gånger (relativ risk, RR; 95 procents konfidensintervall, CI, 8,2–21,2) jämfört med om individen inte hade varit alkoholpåverkad. Risken var likvärdig om individen hade kombinerat alkohol och bensodiazepiner (RR 13,2; 95 procents CI 4,9–35,3). Enbart en vanlig dos (enligt individen själv) av bensodiazepiner (RR 0,4; 95 procents CI 0,2–0,5) eller antidepressiva (SSRI eller tricyklika) (RR 0,4; 95 procents CI 0,3–0,8) var associerad med minskad risk för våld.
Studien konfirmerade att alkohol har en utlösande effekt på kriminellt våld. En kombination av alkohol och bensodiazepiner tycktes dock inte öka risken ytterligare. Bensodiazepiner i vanlig dos, liksom antidepressiva, tycktes dock ha en våldsreducerande effekt bland psykiskt störda. Ytterligare studier behövs för att studera det kausala sambandet mellan påverkan av mediciner, droger och alkohol och våldsbeteende. Det är viktigt att det förs en balanserad diskussion om olika preparats inverkan på våldutagerande för att öka möjligheterna till att rikta adekvata preventiva insatser.
