Danska kirurger konstaterar i artikeln att laparoskopisk bråckteknik, trots ett smidigt postoperativt förlopp, inte blivit allmänt accepterad på grund av höga kostnader, krav på generell anestesi, tekniska svårigheter med åtföljande lång inlärningskurva och sällsynta men potentiellt allvarliga komplikationer.
Men hur är det med risken att behöva en ny operation för återkommande ljumskbråck?
Inom det danska bråckregistret registrerades 1998–2003 3 606 bråckoperationer utförda med laparoskopisk teknik och 39 537 operationer utförda med öppen främre nätteknik enligt Lichtenstein. Av laparoskopiska operationer var 33 procent och av öppna operationer 68 procent utförda som dagkirurgi.
Bråckoperationerna följdes registermässigt tills patienten avlidit eller ny operation i samma ljumske blivit nödvändig.
Man fann inga skillnader mellan de två teknikerna beträffande behov av omoperation vid primära bråck, inte heller vid ensidiga eller bilaterala recidivbråck. Däremot var risken för omoperation större efter laparoskopi än efter öppen operation för bilaterala primära bråck.
Enligt författarna kommer få yngre danska kirurger att få tillräcklig erfarenhet (200–300 operationer) av laparoskopisk bråckkirurgi med nuvarande sjukvårdsorganisation i Danmark.
Den danska studien visar värdet av registrering och analys av rutinmässig kirurgisk verksamhet. Svenskt bråckregister har verkat sedan 1992. Den intresserade kan själv via registret öppna webbplatsen ( https://sbr.norrnod.se/html/welcome.stm ) och ta del av samlade resultat från 107 838 operationer. Årsredovisningen för 2004 avslutas med en översiktstabell, där relativ risk för omoperation redovisas för var operationsteknik med hänsyn tagen till andra faktorer som påverkar risken.