Patienter med rektalprolaps har ofta kolondysmotilitet och dysfunktion i bäckenbotten. Det är dock oklart vilka patogenetiska mekanismer som är förknippade med utveckling av rektalprolaps. I ett flertal studier har man tidigare undersökt anorektal funktion före och efter rektalprolapsoperation för att utröna om operationen i sig medför förändringar i anorektal funktion. Fynden har inte varit entydiga, och denna studie har inriktat sig på att registrera motorisk aktivitet och intraluminalt tryck i vänsterkolon (kolonmanometri) före och efter operation för rektalprolaps.
Studien visar att patienter med rektalprolaps har ökat intraluminalt kolontryck och lägre kontraktil aktivitet i kolon än kontrollpatienter. Rektopexi utan sigmoideumresektion kan reducera intraluminalt kolontryck men inte återställa kontraktil aktivitet i kolon.
Studien är av intresse, eftersom den på ett kvalificerat sätt försöker koppla kolonmotiliteten till utfallet av operationen. Endast 12 patienter är undersökta, och författarna konkluderar att det är dålig korrelation mellan den motoriska kolonaktiviteten, transitstudier av kolon och symtomet obstipation.
Resultatet av mätningarna pekar i flera olika riktningar. Enligt min bedömning kan en orsak vara att etiologin till rektalprolaps är mångfasetterad och inte går att söka endast i förändrad kolonmotilitet.
Tillräckligt stöd för att bedöma om förändringarna i kolonmotilitet är relaterade till rektalprolapsen eller om kolonmotiliteten påverkas signifikant av operationen saknas dock i artikeln.