De senaste 10–20 årens forskning har visat att det finns en stor variation i förmågan att metabolisera läkemedel både inom och mellan etniska grupper. Forskningen om motsvarande genetiska variation i omsättningen och utsöndringen av endogena steroider har inte fått samma uppmärksamhet men kan ha betydelse för vissa endokrina sjukdomstillstånd och läkemedelsbiverkningar.
Inom idrotten har kontroll av testosterondopning länge utförts med hjälp av analys av testosteron och epitestosteron i urinen, s k T/E-kvot. Sporadiska uppgifter i litteraturen om att asiater kan ha oväntat låga koncentrationer av testosteron i urin har förekommit, men någon systematisk eller mekanistisk undersökning har inte publicerats. Nyligen sänktes den tidigare tillämpade gränsen för godkänd T/E-kvot från 6 till 4.
En forskargrupp vid Karolinska institutet har nu visat att den totala testosteronutsöndringen i urin (summan av okonjugerat och konjugerat, bundet och obundet) fördelar sig enligt ett bimodalt mönster. Forskargruppen studerade 74 koreanska och 122 svenska män och fann att både den asiatiska och den kaukasiska populationen visade bimodal utsöndring. Hos asiaterna tillhörde 74 procent gruppen med omätbara eller mycket låga testosteronkoncentrationer i urinen.
Motsvarande andel hos svenskarna var endast 9 procent. Den bimodala fördelningen i båda grupperna tyder på monogen nedärvning. En jämförelse av testosteronutsöndringen mellan asiater och svenskar visade att den är 16 gånger högre hos svenskar.
Glukuronidering är en viktig metabolisk väg för de flesta steroidhormoner. Samtliga individer genotypades med avseende på ett UGT-glukuronosyltransferas (UGT2B17), vars gen nyligen visats innehålla en polymorfism som leder till deletion av hela genen (del/del). Vid jämförelse av genotypen för UGT2B17 och fenotypen med avseende på testosteronutsöndring fann man att samtliga individer med genotypen del/del hade omätbar eller mycket låg urinkoncentration av testosteron. Denna genotyp är sju gånger vanligare hos koreaner (66,7 procent) än hos svenskar (9,3 procent).
Samma slags skillnad observerades också för utsöndringen av en lång rad andra androgener. Huruvida UGT2B17 ensamt svarar för förklaringen till den bimodala utsöndringsfenotypen eller om den är kopplad till någon annan mekanism är för närvarande oklart.
Resultaten har omedelbart intresse inom idrottsvärlden, eftersom samma gränsvärde för T/E-kvoten används på alla idrottare oavsett etniskt ursprung och fenotyp/genotyp. Författarnas hypotes är att med ett enda gränsvärde för alla finns det stor risk att dopade individer med naturligt låg T/E-kvot undgår upptäckt i det konventionella testet. Dopningstestets sensibilitet och specificitet skulle höjas om det kombinerades med en genanalys.
Om urinutsöndringsmönstret har något samband med förekomsten av prostatacancer, som ju är lägst i världen bland asiater, är för närvarande oklart men föremål för studier.