Stamning är en störning av talrytmen där besvären kan variera från lätta upphakningar till svår kommunikationsstörning med avvikande tal och/eller undvikande av tal. Stamning är relativt vanligt hos barn (ca 5 procent av alla förskolebarn) men läker ut spontant i 75 procent av fallen. Ett problem är att metoder och kriterier för närvarande saknas för att selektera de barn där tidig behandling kan förhindra eller minska manifest stamning.
I den refererade studien utvärderades en i Australien utvecklad behandlingsmetod för förskolebarn med stamning, Lidcombeprogrammet. Metoden innebär att man fokuserar på att berömma flytande tal och att korrigera tal med stamning. En logoped lär ut metoden till föräldrarna, som sköter själva behandlingen med regelbundna uppföljningar hos logopeden.
I studien ingick 54 barn i åldern 3–6 år, som stammat minst 6 månader, varav 29 randomiserades till Lidcombebehandlingen och 25 till en kontrollgrupp utan behandling. Grad av stamning beräknades från bandinspelningar som proportion av stavelser med stamning. Resultaten utvärderades efter 9 månader och visade signifikant mindre stamning för behandlingsgruppen än för kontrollgruppen. Totalt minskade stamningen med 77 procent i behandlingsgruppen, medan kontrollgruppen minskade med 43. Författarna konkluderar att man funnit evidens för tidig intervention vid barnstamning med behandlingsmetoden.
Lidcombeprogrammet används i Sverige vid talkliniken, Danderyds sjukhus. Resultaten är hittills mycket goda; barnen får i de flesta fall helt flytande tal. Trots detta har metoden ännu inte blivit etablerad i Sverige. Resultaten är i hög grad beroende av föräldrarnas villighet och möjlighet att genomföra programmet. Dessutom finns farhågor att barnen trots ett till synes flytande tal kan ha kvarstående kommunikationshämning och talängslan. En svensk utvärdering genomförs för närvarande vid talkliniken, Danderyds sjukhus AB.