Postpartumdepression drabbar cirka 13 procent av alla nyblivna mödrar. Det är en åkomma som inte bara drabbar den enskilda kvinnan utan även påverkar det lilla barnet och familjerelationen. Postpartumdepression varierar i svårighetsgrad. Orsaken är fortfarande oklar.
Epidemiologiska studier och metaanalyser talar dock för att depressionen beror på en kombination av flera psykosociala och biologiska riskfaktorer. Flera behandlingsstrategier för att förebygga postpartumdepression har utvecklats.
CL Dennis har genomfört en systematisk översikt av 15 publicerade, randomiserade och kontrollerade interventionsstudier med totalt 7697 kvinnor. Syftet var att utvärdera den övergripande effekten av dessa samt att identifiera vilka enskilda behandlingskarakteristika som är mest lovande. Författaren fann ingen övergripande signifikant effekt av preventiv intervention (15 studier, relativ risk, RR, 0,81; 95 procents konfidensintervall, CI, 0,65–1,02). Den enda typ av intervention som uppvisade en preventiv effekt var utökat psykosocialt stöd givet av utbildad sjukvårdspersonal post partum (RR 0,68, CI 0,55–0,84). Dennis fann också att intervention med endast en postpartumkomponent var mer effektiv än interventioner som inkluderade även en antenatal komponent.
Individualiserad intervention (RR 0,76; CI 0,59–1,00) var mer effektiv än gruppbehandlingar (RR 1,03; CI 0,65– 1,63). Avslutningsvis konkluderar författaren att intensivt stöd givet av en professionell behandlare post partum är den mest lovande interventionen. Resultaten av metaanalysen återfinns i sin helhet i Cochrane Library.
Denna översikt belyser vikten av att inte okritiskt starta olika typer av interventionsprogram för gravida kvinnor som löper ökad risk att utveckla postpartumdepression. Mödrahälsovården bör i stället ägna kraft åt att identifiera gravida i riskzonen för att utveckla postpartumdepression samt utarbeta fungerande rutiner för ett effektivt psykosocialt stöd post partum. Detta kan ske exemplevis genom stödjande samtal baserade på kognitiv beteendeterapi och givna redan under de första veckorna efter förlossningen.



Mödravården bör ägna kraft åt att identifiera vilka gravida kvinnor som är i riskzonen och skapa bra rutiner för psykosocialt stöd.