I en studie som publicerats i Scandinavian Journal of Primary Health Care undersöktes om det finns könsskillnader vid behandlingen av typ 2-diabetes i svensk primärvård. Därvid registrerades bla HbA1c, blodtryck, lipidvärden, kardiovaskulära riskfaktorer samt behandling för 5082 män och 4293 kvinnor med typ 2-diabetes vid de 229 vårdcentraler som deltog i studien under 1998– 2001. Varje distriktsläkare ombads att inhämta denna information för 20–30 konsekutiva patienter.
Inga skillnader i behandlingen med perorala antidiabetika, insulin eller lipidsänkare kunde påvisas mellan könen, men vissa skillnader noterades för uppnådda behandlingsmål. Kvinnor i allmänhet hade högre total- och HDL-kolesterol, varav kvinnor i åldern 60–75 år även hade högre LDL-kolesterol än män. Män hade oftare anamnes på ischemisk hjärtsjukdom och mikroalbuminuri och behandlades oftare med ACE-hämmare.
Män över 60 år uppnådde oftare behandlingsmålen för HbA1c och blodtryck än jämnåriga kvinnor. Sammanlagt 44 respektive 40 procent av män och kvinnor i åldern 60–75 år uppnådde blodtryck 140/85 mm Hg, och 59 procent av männen och 54 procent av kvinnorna nådde HbA1c 6,5 procent (P0,01).
En av studiens svagheter kan vara att urvalet av deltagande läkare och patienter inte varit slumpmässigt och att uppgift om rökvanor saknas. Datainsamlingen har skett i efterhand, varför vissa uppgifter saknas för flera patienter.
Sammanfattat visar studien att äldre män med diabetes har en mer fördelaktig riskfaktorkontroll än motsvarande kvinnor. Bättre kliniska metoder behövs för att förbättra riskfaktorkontrollen, särskilt för vissa kvinnor med diabetes.