Tisdags- och torsdagsförmiddagar går jag sedan många år tillbaka undervisningsrond inom en sektion av neurologkliniken med speciell inriktning mot rörelsestörningar – »movement disorders«. Ronden avslutas vanligen med kaffe och smörgås tillsammans med läkarstuderande och personal. Därvid har jag vid otaliga tillfällen iakttagit hur vi människor breder vår smörgås.
Flertalet högerhänta orienterar en limpskiva med halvcirkelbågens kontur uppåt och åt vänster. Jag har tolkat detta som del i ett integrerat motoriskt program, där limpskivans halvcirkel anpassas till den förväntade bågrörelse som högerhanden beskriver vid bredningen. Denna tolkning brukar jag framhålla för de unga kollegerna som ett exempel på nervsystemets fantastiska förmåga till samordning.
Häromnatten vaknade jag med drömminnet av en kafferast där studenterna kraftfullt opponerade sig mot min vanliga tolkning. Har jag haft fel? Ingår kanske en grundläggande preferens för objektorientering?

Metod. Följande förmiddag genomförde jag ett experiment:
En halvcirkelformad pappskiva med basen 22 cm presenterades för försökspersonen, som ombads placera skivan framför sig på ett bord så att hon/han kände sig som »mest bekväm« med dess orientering.
Försökspersonerna (personalen, nio kvinnor, sex män, ålder 31–67 år, en vänsterhänt) testades enskilt under samma förmiddag och ombads att under denna tid inte diskutera testet med någon.
Resultat. Prefererad orientering framgår av figuren ovan. Den vänsterhänta ingår i 11-gruppen.

Diskussion. Preferensen för orientering är uppenbar, vilket måste betyda att de flesta av oss uppfattar att det presenterade objektet har ett upp och ett ner. Detsamma torde då gälla limpskivan.
Att den hela limpan har en uppsida och att det hela brödet knappast bör läggas med denna sida ner är säkert en tidig erfarenhet. Att detsamma gäller vertikalsnittet, skivan, är logiskt.
Judy DeLoache och medarbetare har i en serie av arbeten beskrivit hur vår förmåga att orientera bilder och objekt gradvis utvecklas under tidiga barnaår så att redan 2-åringen i allmänhet rättvänder ett objekt som presenteras uppochnedvänt. Så, troligen samverkar en primär preferens för objektorientering i det motoriska program som styr hur vi breder vår limpskiva.
Varför några prefererar en avvikande orientering måste – om det verkligen är av intresse – bli föremål för fortsatt forskning.
Inga bindningar till bagerinäringen eller andra jävsförhållanden finns. Pilotstudien är ej granskad av etikkommitté.




Så breder man sin smörgås. Teckning: Håkan Askmark