Svåra skallskador (RLS 4–8, GCS 3–8) är förenade med höga mortalitets- och morbiditetssiffror. Den medicinska utvecklingen av framför allt icke-kirurgisk behandling och högspecialiserade neurointensivvårdsavdelningar (NIVA), med nära tillgång till neurokirurgi, har medverkat till att förbättra prognosen hos patienter med sådana skador.
Nyligen publicerades en artikel i Lancet där man undersökt trender i överlevnad hos traumapatienter med eller utan skallskada i England och Wales åren 1989–2003. Studien visar att traumapatienter hade tio gånger ökad mortalitet om även signifikant skallskada fanns (patologisk DT skalle eller kliniska tecken på skallbasfraktur). Författarna hävdar att vården av traumapatienter har förbättrats fram till 1994 men därefter stagnerat. Man hänvisar till bristande utveckling och förbättring i vården av patienter med svår skallskada (framför allt misslyckanden i terapeutiska kliniska försök), trots att vård på NIVA har visats ge bättre överlevnad. Man konstaterade att bara 53 procent av patienter med svår skallskada överfördes till klinik med möjlighet till neurointensivvård och neurokirurgi.

Studien visar klart ökad mortalitet för patienter med svåra skallskador som inte överförs till NIVA, oavsett om skadan har varit av neurokirurgisk karaktär eller inte. Sekundärt identifierades 6921 patienter (ålder 16–65 år) med svår skallskada åren 1996–2003. Av 4616 patienter (67 procent) med svår skallskada som vårdades vid neurokirurgiskt center avled 35 procent, jämfört med 61 procent av de 2305 patienter (33 procent) som vårdades vid ett icke-neurokirurgiskt center. Således var mortaliteten 26 procent högre hos patienter vårdade vid ett icke-neurokirurgiskt center.
Med hänvisning till denna studie och våra egna erfarenheter kan man dra följande slutsats i ett svenskt perspektiv: Patienter med svåra skallskador bör snarast föras till sjukhus med NIVA och neurokirurgisk kompetens, efter konsultation av neurokirurg.
Det finns behov av nya terapeutiska behandlingar för patienter med svår skallskada, framför allt med inriktning på att förhindra/begränsa sekundära hjärnskador.