Suicidalitet (suicidtankar, suicidförsök, fullbordade suicid) medför mycket lidande. Det finns ett stort behov av väl genomförda studier av interventioner riktade direkt mot suicidalitet. Kognitiv psykoterapi är effektivt vid behandling av depression och ångest. Denna studie, med grundaren av kognitiv psykoterapi, Aaron Beck, som medförfattare, är därför av stort intresse [1]. Syftet var att fastställa om tio sessioner kognitiv psykoterapi kan förebygga framtida suicidförsök hos personer som försökt ta sitt liv. Designen var en randomiserad, kontrollerad studie av vuxna intagna på akutavdelning för suicidförsök.
För inklusion krävdes suicidal intention mätt med Suicide Intent Scale, SIS. Av 350 konsekutiva patienter föll 164 utanför intagningskriterierna, och 66 vägrade att delta. De som hade en kroppslig sjukdom exkluderades bara om denna förhindrade deltagande. Återstoden fördelades slumpvis på två grupper om vardera 60 patienter. Dessa visade inga signifikanta skillnader i ingångsvariabler och bortfall.
Deltagarna var mellan 18 och 66 år gamla, av vilka 61 procent var kvinnor, 60 procent svarta och 35 procent vita. 77 procent hade egentlig depression, 68 procent alkohol- eller drogmissbruk och 85 procent hade mer än en psykiatrisk diagnos. Personer med psykisk störning eller missbruk fick fortsätta annan pågående behandling.
Behandlingsgruppen fick manualbaserad kognitiv terapi med kontrollerad följsamhet (ljudband) och diskussion av avvikelser. Terapin var specifikt utformad för att förebygga suicidförsök [2, 3]. Tankar, bilder och grundantaganden som aktiverades före ett suicidförsök identifierades.
Patienterna fick lära sig strategier mot dessa men också mot stress och vulnerabilitet (känslor av hopplöshet, dålig impulskontroll och problemlösningsförmåga, dålig följsamhet under behandlingen samt social isolering). Innan samtalsserien avslutades kontrollerades patientens förmåga att hantera sin suicidalitet. Kontrollgruppen fick sedvanlig behandling. Båda grupperna följdes upp och remitterades vid behov till annan vård.
Författarna konstaterar att de lyckats reducera risken för upprepat suicid under uppföljningstiden. Resultaten överensstämmer med en liknande studie med 6 månaders uppföljningstid [4].
P-värdena ligger emellertid just kring 5-procentsgränsen, varför små förskjutningar kunnat förändra resultatet. Behandlingseffekten styrks av signifikanta sänkningar av självrapporterad depression och hopplöshet.
Studien är väl genomförd och principiellt intressant. Den visar att kognitiv psykoterapi kan specifikt utformas och förfinas även för ett så komplicerat område som förebyggande av framtida suicidförsök. Och den gör det genom en personellt och ekonomiskt begränsad insats.
Förståelsen av suicidalitet som symtom på affektiv sjukdom fördjupas genom man att också betraktar suicidalitet som en kognitiv process. Den traditionellt relativt passiva psykiatriska patienten övergår till att bli en aktiv patient, som lär sig ett nytt språk [5] och nya färdigheter för att själv förstå och hantera sin suicidalitet.
Referenser
1. Brown GK, et al. Cognitive therapy for the prevention of suicide attempts. A randomized controlled trial. JAMA. 2005;294(5):563-70.
2. Brown GK, et al. Cognitive therapy treatment manual for suicide attempters. Philadelphia: University of Pennsylvania; 2002.
3. Berk MS, et al. A cognitive therapy intervention for suicide attempters: an overview of the treatment and case examples. Cognitive and Behavioral Practice. 2004;11:265-77.
4. Salkovskis PM, et al. Cognitive-behavioural problem solving in the treatment of patients who repeatedly attempt suicide: a controlled trial. Br J Psychiatr. 1990;157:871-6.
5. Beskow J, et al. Suicidalitetens språk. Lund: Studentlitteratur; 2005.
