Frågan om huruvida kvicksilver från eget amalgam har negativa effekter på hälsan har diskuterats i mer än hundra år. Tvärsnittsstudier som jämfört hälsotillstånd med mängden amalgam har i huvudsak utfallit negativt, och några få experimentella studier har varit svårvärderade. Patienter med symtom som tagit bort sina amalgamfyllningar har oftast rapporterat förbättring.

De första randomiserade, kontrollerade studierna har nu rapporterats. De har utförts på barn. I NECAT (New England Children´s Amalgam Trial) randomiserades 534 barn (6–10 år) från Boston och Maine till behandling av karies med amalgam eller komposit (»plast«) och följdes upp under fem år. Primära utfall var resultat på Wechsler Intelligence Scale (»IQ«) efter fem år, men även andra neuropsykologiska variabler samt påverkan på glomerulär njurfunktion (albuminutsöndring) rapporteras [1].

Inte heller noterades någon skillnad mellan grupperna avseende självrapporterade symtom eller sjukdomar under uppföljningstiden. Författarna konstaterar att studien inte var upplagd för att påvisa sällsynta effekter hos eventuella särskilt känsliga barn, men att resultaten inte ger stöd för att välja komposit före amalgam av säkerhetsskäl.

En väsentligen likadan studie, men med sju års uppföljning, gjordes på barn i Portugal och visade samma resultat, dvs ingen påverkan på neuropsykologiska test eller mikroalbuminuri [2]. Det fanns inte heller någon skillnad mellan grupperna när det gäller andra specifika sjukdomar under perioden. Författarna noterar att efter fem år fanns en tendens till sämre odontologiskt status (större behov av förnyad kariesbehandling) i kompositgruppen och att det fanns vissa misstankar om negativa effekter även av beståndsdelar i komposit. Man anser att studien ger stöd för fortsatt användning av amalgam när det gäller barn. Båda studierna finansierades av NIH, USA.
I en ledarkommentar anser Herbert Needleman att man trots allt måste vara försiktig med slutsatserna och tex överväga om det kan finnas en liten grupp särskilt känsliga barn.
Urinkvicksilverhalterna hos de amerikanska barnen var jämförbara med vad vi numera finner hos svenskar med ett begränsat antal amalgamfyllningar. Hos barnen i Portugal var nivåerna något högre men ungefär jämförbara med vad man finner hos svenskar med ovanligt många amalgamfyllningar.
I USA, liksom i stora delar av världen, är amalgam fortfarande standardbehandling för både barn och vuxna, och dessa två studier utgör de hittills tyngsta inläggen i debatten om eventuella risker med kvicksilver från amalgam.

I Sverige har användningen av detta material i stort sett upphört. Det torde dock inte finnas skäl att på nytt börja använda amalgam i Sverige. Kompositfyllningar utgör i allmänhet ett fullgott alternativ, och sättet att applicera kompositfyllningar innebär också att man numera kan spara mera tandsubstans. Även om amalgamfyllningar i allmänhet är ofarliga är de en onödig källa till kvicksilver för människa och natur.



Två tunga studier på två grupper av barn visar att det av säkerhetsskäl inte finns anledning att välja komposit före amalgam.