Betydelsen av translokation, dvs bakteriell vandring över tarmbarriären till lymfkörtlarna, har sedan länge diskuterats som orsak till sepsis och multipel organsvikt hos människa [1]. Hypotesen att translokation initierar sepsis och vidare organsvikt och att enteral nutrition kan påverka detta har varit tilltalande men inte lätt att leda i bevis hos människa.
Bakteriell translokation har däremot lätt reproducerats i djurmodeller och här visats ge upphov till sepsis och organsvikt, en risk som i sin tur kan reduceras med enteral nutrition. Med riklig förekomst av immunologiskt aktiv vävnad i gastrointestinalkanalen (GALT; gut associated lymphatic tissue) motverkas bakteriell translokation. GALT-funktionen försämras av strålning, malnutrition och cytostatika – behandlingar och tillstånd som är associerade med ökad risk för septikemi.

Resultaten visar klart att bakteriell translokation förekommer hos människa och bidrar till septikemi. Då lymfkörtlar togs från en definierad lokalisation, ileocekalvinkeln, är det tänkbart att den verkliga frekvensen av bakteriell translokation var högre. Man har tidigare diskuterat ett kausalsamband mellan långvarig TPN-användning och translokation och att TPN, som den hittills givits utan aminosyran glutamin (en viktig aminosyra för immunologisk vävnad och tunntarmsmukosa), skulle leda till slemhinneatrofi. Djurstudier har klart visat detta, men resultat från humanstudier visar att TPN inte har denna negativa effekt på tarmslemhinnan [3]. Indikationen för långvarig TPN är ofta sviktande tarmfunktion, vilket snarare förklarar att ökad translokation sågs i denna grupp. Intresset för sviktande tarmfunktion som orsak till sepsis och organsvikt är stort och har diskuterats ur många aspekter [4].
Det är dock tilltalande att stimulera GALT med nutrienter som tarmmukosa och immunologiskt aktiva organ är beroende av och därigenom minska risken för och effekterna av bakteriell translokation [5]. Både glutamin och blandningar av immunstimulerande substrat, »immunnutrition«, har studerats avseende dessa effekter. Många av de hittills publicerade studierna lider av att vara dåligt designade och ha för låg statistisk styrka, och man har haft svårt att helt entydigt visa på effekterna. Immunnutrition, given till patienter med malignitet inför elektiv kirurgi, har visat sig ha gynnsamma effekter genom att minska den postoperativa risken för infektion [6].
Övertygande bevis finns inte för att translokation minskar av immunnutrition eller enteral nutritionsbehandling hos människa. Dock har den nu refererade studien visat på det starka orsakssambandet mellan translokation och postoperativ infektion. Detta samband gör att behandling som optimerar tarmbarriären och minskar risken för translokation är viktig och bör studeras ytterligare.



Foto: Science Photo Library
Bakteriell vandring över tarmbarriären förekommer inte bara hos djur utan också hos människa. Bilden visar E coli.