Det finns flera sätt att fastställa huruvida placeboeffekter förekommer i terapisituationer vid olika åkommor. I den här studien utförd på Harvard Medical School deltog 270 vuxna patienter med armsmärtor (ansträngningsorsakade) av minst tre månaders duration. De randomiserades till två parallella studier: den ena med amitriptylinbehandling (en kapsel dagligen), den andra med akupunktur (två gånger per vecka).
I båda studierna lottades patienten till antingen aktiv terapi eller placebobehandling – kapslar respektive simulerad akupunktur. Efter två veckors behandling (inkörningsperiod) skedde en ny randomisering inom varje studie till aktiv respektive placeboterapi under sex veckor i kapsel- och fyra veckor i akupunkturstudien.
Som primärt effektmått användes en smärtskala, som sekundära mått en annan symtomsvårighetsskala, en armfunktionsskala och vidare handstyrka (dynamometer). Före start fick försökspersonerna information om studiernas uppläggning och möjliga biverkningar.
Vid jämförelse av resultaten mellan placebogrupperna efter inkörningsperioden erhölls en liten men signifikant (P=0,04) skillnad i armfunktionen till kapselgruppens fördel. I motsats till detta fick gruppen som erhöll simulerad akupunktur även under den andra perioden signifikant lägre smärtpoäng (P 0,001) och symtomsvårighetsgrad (P= 0,02) än placebokapselgruppen.
Effekterna var små, men i och med att man erhöll en terapiskillnad mellan de två placebogrupperna talar detta för att en placeboeffekt har åstadkommits och att pseudoakupunkturen till synes var »effektivare« än kapslarna. Vissa invändningar kan anföras mot försöksuppläggningen, bla hade akupunkturgruppen mer kontakt med personal, men å andra sidan var den andra fasen kortare för denna grupp. Kanske än intressantare var att biverkningarna (noceboreaktioner) i de båda placebogrupperna helt följde sin grupp av aktiv terapi, ett tidigare välkänt faktum.