Högt blodtryck är den viktigaste riskfaktorn för hjärtsvikt på befolkningsnivå [1], men hur blodtrycksmönstret över dygnet påverkar risken att utveckla hjärtsvikt är inte studerat tidigare. Mot bakgrund av tidigare studier av andra kardiovaskulära sjukdomar [2, 3] fanns det dock anledning att tro att dygnsmönstret skulle vara viktigt även för risken att utveckla hjärtsvikt.
Vi undersökte 951 deltagare i ULSAM-studien (Uppsala Longitudinal Study of Adult Men) med 24-timmars blodtrycksmätning vid 70 års ålder åren 1990–1995. Ingen av deltagarna hade hjärtsvikt, klaffsjukdom eller vänsterkammarhypertrofi vid studiens start. Studiedeltagarna följdes till slutet av 2002 (uppföljningstid median 9,1 år), och alla hjärtsviktsfall som krävde inläggning på sjukhus registrerades och validerades för att säkerställa att diagnosen var riktig.
Mätningarna av 24-timmarsblodtryck analyserades med hjälp av Cox regressionsmodeller tillsammans med etablerade riskfaktorer för hjärtsvikt för att undersöka om blodtrycksmönstret under dygnet predicerar hjärtsvikt. Dessutom ville vi se om dygnsmätning av blodtryck tillför någon riskinformation utöver konventionell blodtrycksmätning.

70 studiedeltagare utvecklade hjärtsvikt under uppföljningstiden, vilket innebar en incidens på 8,6 fall per 1000 PYAR (person-years at risk). En standarddeviations ökning av nattligt diastoliskt blodtryck (hazard-kvot 1,26; 95 procents konfidensintervall, CI, 1,02– 1,55) och förekomst av sk non-dipping blodtrycksmönster (kvoten mellan natt- och dagblodtryck ≥1; hazard-kvot 2,29; 95 procents CI 1,16–4,52) var associerade med ökad risk för hjärtsvikt i multivariabla Coxregressionsmodeller, justerade för antihypertensiv behandling och etablerade riskfaktorer för hjärtsvikt (hjärtinfarkt, diabetes, rökning, BMI och kolesterol).

När man justerade även för systoliskt och diastoliskt blodtryck, mätt på konventionellt sätt, kvarstod förekomst av ett non-dipping blodtrycksmönster som en signifikant riskfaktor för hjärtsvikt (hazard-kvot 2,21; 95 procents CI 1,12–4,36, jämfört med normalt blodtrycksmönster). Högre nattligt diastoliskt blodtryck och förekomst av ett non-dipping blodtrycksmönster var fortfarande signifikanta riskfaktorer för hjärtsvikt när man exkluderade alla deltagare som drabbades av hjärtinfarkt före eller under uppföljningstiden från analyserna. Denna populationsbaserade svenska studie visar att ett ökat nattligt diastoliskt blodtryck och ett blodtryck som inte sjunker under natten (ett non-dipping blodtrycksmönster) predicerar hjärtsvikt, oberoende av blodtrycksbehandling och etablerade riskfaktorer för hjärtsvikt. Utöver detta visar vi i denna studie att ett non-dipping blodtrycksmönster ökar risken för hjärtsvikt, även om man justerar för konventionellt blodtryck.
Detta indikerar att blodtrycksmönstret över dygnet är viktigt för utvecklingen av hjärtsvikt och att konventionell blodtrycksmätning inte fångar upp all riskinformation som ett ökat nattligt blodtryck medför. Innan det kan bli aktuellt att föreslå 24-timmarsmätning rutinmässigt för att identifiera patienter med ökad risk för hjärtsvikt i större skala behövs dock ytterligare studier, såsom interventionsstudier och hälsoekonomiska studier.