Invandringen till Sverige har ökat de senaste decennierna, och andelen utlandsfödda i befolkningen utgör 12 procent. Faktorer som kan medföra försämrad hälsa är psykosocial utsatthet i det nya landet och en förändring av olika livsstilsfaktorer i samband med migration. Tidigare studier har visat motsägelsefulla resultat, men dessa studier har oftast varit metodologiskt begränsade, ofta med små grupper.
Den aktuella avhandlingen har utnyttjat databasen MigMed, som är en sammanslagning av befolkningsregistret och slutenvårdsregistret och alltså innehåller hela Sveriges befolkning. I delarbete II utnyttjades även WHO-data, och i delarbete IV användes data från SCBs årliga undersökning av levnadsförhållanden (ULF) 1996–2002, med tillägg av data från den sk invandrar-ULF, genomförd 1996, där invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet studerades.
Delarbete I visade att insjuknandet i hjärt–kärl- och kranskärlssjukdom i åldrarna 35–64 år är förhöjt för de flesta invandrargrupper som kunnat studeras. I delarbete II visades att totalmortaliteten i Sverige jämfört med i hemlandet var lägre i sju av åtta invandrargrupper hos män och i sex av åtta hos kvinnor. Dödligheten i kranskärlssjukdom var lägre i fyra av åtta grupper hos män och i två av åtta hos kvinnor. Därtill var dödligheten ökad i gruppen från Sydeuropa. En möjlig förklaring är att dödligheten faktiskt minskar i och med invandringen till Sverige, tex på grund av minskad mortalitet i olyckor och infektioner.
Delarbete III analyserade förändringen över tid under 1990-talet för olika grupper i åldrarna 35–74 år, också med utnyttjande av MigMed-databasen. Insjuknandet i kranskärlssjukdom var oförändrat i nio av tolv manliga grupper, men minskade hos män från Finland, övriga OECD-länder och bland svenskfödda. Även för kvinnor var insjuknandet oförändrat i nio av tolv grupper men ökat hos kvinnor från Sydeuropa och Turkiet och minskat hos kvinnor från Afrika. Den senare förändringen är dock osäker på grund av låga faktiska tal.
Delarbete IV studerade förekomsten av olika kardiovaskulära riskfaktorer. Andelen rökare var högre i alla de åtta grupper av män som studerades men endast i tre kvinnliga grupper. Förekomsten av fetma var högre i en av de manliga invandrargrupperna och i tre av de kvinnliga och då två- till tredubblad hos kvinnor från Sydeuropa, Chile och Iran.
Graden av fysisk aktivitet var lägre än hos svenskfödda i sex av åtta grupper hos både män och kvinnor. Diabetesförekomsten var högre hos kvinnor från Finland och Turkiet, och hypertoniförekomsten var högre hos kvinnor från Finland. Dock bör siffrorna för diabetes och hypertoni tolkas med försiktighet, då prevalensen var låg, med breda konfidensintervall.
Sammantaget innebär invandrarstatus ökad risk för insjuknande i hjärt– kärlsjukdomar allmänt och koronar hjärtsjukdom specifikt. Invandrarstatus bör alltså tas med i bedömningen av risk för hjärt–kärlsjukdomar i befolkningen, och en ökad insats i preventivt syfte bör ske med inriktning på invandrare.



Invandrarstatus bör tas med i bedömningen av risk för hjärt–kärlsjukdom allmänt och koronar hjärtsjukdom specifikt.