Strax efter det att statinerna kommit i bruk som förebyggande läkemedel mot aterosklerossjukdom stod det klart att dessa substanser utövade effekter på kärlsystemet, som inte var relaterade till kolesterolsänkningen. Effekterna var flera och gynnsamma och omfattade förbättrad endotelfunktion samt antitrombotisk och antiinflammatorisk effekt. De experimentellt registrerbara effekterna på djur och människa var omedelbara och har sammanfattningsvis gått under benämningen pleiotropa effekter.
För den kliniskt verksamma forskaren framstod det som naturligt att testa om de pleiotropa effekterna kunde ha klinisk effekt på sjukdom. Eftersom effekterna var omedelbara, i motsats till den antiaterosklerotiska effekten förmedlad via LDL-sänkning, föll det sig naturligt att studera patienter med akut, kritiskt ischemiskt tillstånd. Följaktligen genomfördes ett antal placebokontrollerade studier på patienter med akuta koronara syndrom (AKS), där en instabil ischemi förmodades kunna motverkas genom statinernas välgörande effekt på endotelfunktionen.
Vi har nu fått svaret i en metaanalys av studier på tidig korttidseffekt av statinbehandling vid AKS, omfattande över 13000 patienter i tolv studier [1]. Behandling under en till fyra månader efter AKS hade ingen effekt på död, hjärtinfarkt eller stroke. Författarna drar slutsatsen att statinbehandling, som påbörjas inom 14 dagar efter debut av AKS, inte påverkar förekomsten av död, hjärtinfarkt eller stroke under de första fyra månadernas behandling.
Vad som däremot framkom i denna metaanalys var en en statistiskt säker effekt av statinbehandling på instabil angina. Det är bestickande att metaanalysen kommer fram till samma resultat som vi fick i MIRACL-studien, dvs den drivande komponenten i den signifikanta effekten av högdos atorvastatin vid AKS var inläggning på grund av nytillkommen bröstsmärta som inte uppfyllde kriterierna för akut hjärtinfarkt [2]. Denna metaanalys kan därmed sägas bekräfta våra slutsatser i MIRACL.

Tyvärr måste sålunda konstateras att de pleiotropa effekterna av statinbehandling – evaluerade i form av effekter på AKS, där LDL-effekten ännu inte antas ha inverkat – är en besvikelse. I själva verket kunde vi ana att så skulle bli fallet redan efter resultaten av PROVE-IT-studien [3.] Forskarna vid Harvard trodde så starkt på den kliniska betydelsen av pravastatins pleiotropa effekter att man gjorde en stort upplagd jämförelse mellan normal dos av pravastatin, som har måttliga effekter på LDL-kolesterol, och högdos av den då mest effektiva statinen, atorvastatin, hos patienter med AKS. Resultaten visade mycket klart att behandlingen som resulterade i den bästa LDL-sänkningen var överlägsen den mindre effektiva LDL-sänkningen. Något nämnvärt rum för kliniskt betydelsfulla pleiotropa effekter framkom alltså inte.
Sammanfattningsvis kan sägas att föreliggande metaanalys bekräftar fynden i MIRACL och PROVE-IT att de pleiotropa statineffekterna vid AKS tyvärr har en begränsad nytta. Dock är självklart inte heller effekter på instabil angina att förakta. Undertecknad instämmer med författarna till metaanalysen att många, främst praktiska, skäl talar för att statinbehandling ska sättas in på sjukhus till patienter som inkommer med AKS.