Svåra obstruktiva sömnapnéer (OSA) drabbar ca 3 procent av alla barn [1]. Dessa andningsuppehåll hämmar barnets tillväxt, ökar risken för högt blodtryck och resulterar i extrema fall i hjärtsvikt [2]. Även lindriga och moderata andningsstörningar, som observerats hos ca 15 procent av alla barn i åldrarna 2–8 år, har negativ effekt på barnens hälsa [2]. Trots att dessa barn har relativt ostörd sömn, normala blodgaser och inte lider av apnéer uppvisar de försämrade kognitiva funktioner och beteendestörningar [3, 4]. Dessa sömnrelaterade andningsstörningar, främst i form av snarkningar, kan kopplas till hypertrofiska tonsiller och/eller adenoid.

Gängse behandling är adenotonsillektomi (AT). Effekten av denna behandling har utvärderats i en studie publicerad i Pediatrics [5]. I studien ingick 105 barn: 78 med sömnrelaterade andningsstörningar och en kontrollgrupp bestående av 27 barn matchade för åldern, med adekvat andning, som skulle genomgå andra typer av kirurgiska ingrepp.
Efter undersökning av öron-, näs- och halsspecialist remitterades barnen med andningsstörningar till AT. Undersökningarna bestod av flera moment. Inledningsvis utfördes sedvanlig sömnpolygrafiundersökning, som omfattade elektrokardiogram, elektrookulogram, registrering av luftflöden genom näsa– mun, pulsoximetri, endtidal CO2-mätning, andningsrörelser och, i vissa fall, mätning av esofagustryck. Resultaten från sömnpolygrafin beskrevs bla i form av apné–hypopnéindex. Efter sömnpolygrafiundersökningen delades barnen in i två grupper: de med OSA och de utan andningsuppehåll. Dagen efter undersöktes barnens benägenhet att somna dagtid (Multiple Sleep Latency Test), neuropsykologisk skattning av barnets kognitiva funktioner och uppmärksamhet gjordes samt psykiatrisk bedömning avseende ADHD. Undersökningen kompletterades med föräldrarnas skattningar av barnets beteende. Uppföljningen av alla barn skedde ett år senare och bestod av samma undersökningsmoment.
Vid den första undersökningen före adenotonsillektomin hade barnen med OSA, jämfört med kontrollbarnen, mycket högre apné–hypopnéindex, kortare sömnlatensindex, väsentligt sämre kognitiva funktioner och påtagliga uppmärksamhetsstörningar. Ett år efter ingreppet hade förekomsten av apnéer/hypopnéer minskat signifikant, dock endast hos barnen med OSA, medan de utan andningsuppehåll hade oförändrat apné–hypopnéindex (se figuren).
Utöver minskad sömnighet dagtid fann man inget samband mellan beteendestörningar och förekomst av andningsavvikelser under sömn, varken vid den första undersökningen eller efter ett års uppföljning. Ett år efter AT hade barnen med sömnstörningar förbättrats väsentligt avseende såväl hyperaktivitet och kognition som uppmärksamhet och skilde sig då inte nämnvärt från kontrollgruppen. Dessa resultat är särskilt överraskande mot bakgrund av den gängse uppfattningen att beteende- och uppmärksamhetsstörningar hos skolbarn är permanenta.

Sålunda visar studien tydligt att även lindriga och moderata andningsstörningar under sömn har negativ effekt på kognition och beteende och att adenotonsillektomi har stor terapeutisk betydelse. Utöver detta tyder resultaten på att objektiva bedömningar av lindriga och moderata andningsstörningar med hjälp av sömnpolygrafi inte är tillräckligt känsliga mätinstrument för att diagnostisera denna typ av avvikelser. De ovannämnda resultaten stöds av andra studier, som tydligt visar samband mellan snarkningar och beteendestörningar [6].
Trots att studien har vissa begränsningar – en relativt liten patientgrupp, ett stort patientbortfall vid rekryteringen samt att både de som undersökte barnen och föräldrarna inte var ovetande om vilka barn som genomgick AT – är studien mycket viktig. Den ger en klar vägledning till öron-, näs- och halsspecialister avseende handhavandet av barn med sömnstörningar, snarkningar och tydliga beteendestörningar.

Man bör dock inte glömma att även om hypertrofiska tonsiller och adenoid ofta associeras med OSA och resulterar i adenotonsillektomi kan orsaken till andningsstörningar vara en kombination av trånga övre luftvägar och neuromuskulära faktorer. Slutligen: Hos barn under 3 år bör försiktighet i samband med AT iakttas, och postoperativ sömnpolygrafi bör genomföras för att kartlägga eventuella komplikationer i form av episoder av laryngospasm och desatureringar [6].


Effekten av adenotonsillektomi (AT) på apné–hypopnéindex hos barn med obstruktiva sömnapnéer. Observera att hos barn utan andningsuppehåll var frekvensen av apné/ hypopné oförändrad efter ingreppet.