De senaste 20 åren har inneburit en revolution för kirurgin i och med att allt fler minimalinvasiva metoder, sk titthålskirurgi, har introducerats. Även om det var en barnkirurg, Steven Ganz, som bidrog till att utveckla de nya videoteknikerna i början på 1970-talet är det inom vuxenkirurgin som titthålskirurgin utvecklades snabbast under senare hälften av 1980-talet.

Med några års fördröjning bredde sig de nya metoderna ut även inom barnkirurgin, och en översiktsartikel av Zitsman beskriver var barnkirurgin står idag när det gäller minimalinvasiva tekniker inom olika kliniska områden. Författarna beskriver relativt kortfattat olika kirurgiska diagnosgrupper med deras respektive resultat. Man beskriver de möjligheter som idag finns inom videostyrd kirurgi med dess fördelar och nackdelar.
De små ärren, de kortare vårdtiderna och det snabbare återvändandet till normala aktiviteter är faktorer som patienterna och föräldrarna är nöjda med. Men man påpekar också att få kontrollerade studier, där man jämför traditionell öppen kirurgi med minimalinvasiva metoder, är gjorda.

Nästa utmaning för barnkirurgerna blir att få till stånd sådana studier dels för de individuella institutionerna, dels som multicenterstudier.
Artikeln är mycket kortfattad, och fördelen är att man får en snabb överblick av ämnet. I texten refereras för det mesta till resultat beskrivna i enstaka artiklar, vilket ger ett kåserande intryck. Det framkommer inte om man försökt göra någon form av systematisk analys av de olika områdena. Författarna nämner inte ett ord om den senaste tekniken med robotassisterad kirurgi, vilket är en uppenbar brist.