Hur skall man lämpligen på bästa sätt kunna förebygga diabetes hos riskindivider med nedsatt glukostolerans? Sedan tidigare vet vi från studier i Finland och USA att en effektiv livsstilsintervention kan minska nyinsjuknande i diabetes hos personer med screeningupptäckt nedsatt glukostolerans efter oralt glukostoleranstest med hela 58 procent. Några läkemedel har även visat varierande effekt på detta område, tex orlistat, akarbos och metformin, men i lägre grad än en ren livsstilsintervention.

Nu har det tillkommit nya kliniska data av betydande intresse inom ramen för studien Diabetes Reduction Assessment with Rosiglitazone and Ramipril Medication (DREAM). I denna studie på 5269 deltagare som erhållit livsstilsintervention kunde man visa att behandling med rosiglitazon 8 mg/dagligen, ett läkemedel som ökar insulinkänsligheten, jämfört med placebo kunde minska diabetesrisken efter en behandlingstid på 3 år (median) med hazard-kvot (HR) 0,38 (95 procents konfidensintervall, CI, 0,33– 0,44), dock till priset av en samtidig signifikant ökning av hjärtsvikt hos en minoritet av patienterna [1]. Bland personer behandlade med rosiglitazon utvecklade 280 (10,6 procent) diabetes och 14 hjärtsvikt (0,5 procent), medan 658 (25,0 procent) i placebogruppen utvecklade diabetes och 2 (0,1 procent) hjärtsvikt. Antalet övriga kardiovaskulära händelser och total död uppvisade inga signifikanta skillnader mellan de två grupperna.
Märkligt nog fanns det ingen liknande diabetespreventiv effekt vid användning av ACE-hämmaren ramipril 15 mg dagligen jämfört med placebo under samma tid, HR 0,91 (95 procents CI 0,81–1,03), vilket säkert förvånat många [2]. En viktig aspekt är att man bör få ytterligare besked om effekter på hjärt–kärlhändelser av rosiglitazon i en studie som är designad för detta syfte (RECORD) och som beräknas bli klar 2008 [3].

Livsstilsintervention kvarstår som grund för all diabetespreventiv behandling och skall kunna erbjudas inom primärvården i form av rådgivning.
Som ett komplement till selekterade högriskgrupper kan läkemedel sannolikt bli aktuellt, tex till kvinnor med nedsatt glukostolerans och tidigare graviditetsdiabetes eller till personer med nedsatt glukostolerans, bukfetma och stark familjeförekomst av diabetes.

Man ställer sig dock frågan om denna farmakologiska effekt är temporär eller kvarstående ifall patienten slutar med behandlingen.
Detta undersöks för närvarande i en fortsättningsstudie i DREAM, liksom eventuella effekter på intima–media-tjocklek.