Homocystein är en metabolit av metionin, som vi får i oss via födan. Plasma-homocystein (Hcy) över referensintervallen (ca 15 (my)mol/l) korrelerar till kärlsjukdom.
Förhöjt Hcy beror på en eller flera av följande faktorer: brist på vitaminerna B12, folsyra eller B6, nedsatt njurfunktion eller enzymdefekter. Hcy sjunker genom behandling med folsyra, B12 och B6, vilket lett till hypotesen att sänkning av Hcy skulle ha gynnsam effekt på utvecklingen av eller primärt kunna förebygga kärlsjukdom. Behandlingsstudier med kliniska effektmått har dock hittills varit negativa; med andra ord har Hcy:s roll som eventuell kausal riskfaktor inte kunnat bekräftas med epidemiologisk metodik. Emellertid är studierna avseende Hcy:s eventuellt direkta roll i patogenesen för kärlsjukdom hos människa få.
Avhandlingen fokuserade på flera biokemiska analyter av betydelse för aterogenesen och förändringarna i dessa genom behandling med stora doser B12, folsyra och B6 till patienter efter akut kranskärlssjukdom.
Tre månader efter utskrivningen selekterades 60 patienter med P-totalhomocystein ≥15 (my)mol/l och randomiserades till tre månaders öppen peroral behandling med 5 mg folsyra, 1 mg B12 (cyanokobalamin) och 40 mg B6 (pyridoxin) per dag, eller till observation.
Vitaminbehandlingen medförde en uttalad och signifikant minskning av Hcy; njurfunktionen (cystatin C) hade ett måttligt inflytande på Hcy. Graden av oxidativ stress, mätt som kvoten reducerat Hcy/totalt Hcy, ändrades inte under behandlingen. Asymmetriskt dimetylarginin (ADMA) hämmar kväveoxid (som motverkar aterosklerosutveckling) och är därmed en aterogen faktor.
ADMA var inte förhöjt hos patienterna och minskade inte genom vitaminbehandling, vilket inte heller övriga markörer för oxidativ stress och inflammation (med något undantag) gjorde. Oxiderat LDL är en potent aterogen faktor. I ett större material av kranskärlspatienter (n=195) fann man inte något oberoende samband mellan antikroppar mot oxiderat LDL och Hcy.
Huvudfynden var således att vitaminbehandling efter akut kranskärlssjukdom sänkte högt Hcy men inte påverkade flera av de ämnen som har betydelse för aterogenesen hos människa.
Resultaten ligger i linje med Hcy:s roll som markör snarare än som kausal riskfaktor hos patienter med manifest kranskärlssjukdom.