Under senare år har flera stora studier visat att våld i nära relationer är en av de viktigaste negativa faktorerna för kvinnors hälsa. Många forskare och kliniker har rekommenderat screening inom vården, och olika instrument har tagits fram. Det har visats att frågor om våld accepteras väl, däremot saknas randomiserade studier där man undersökt vilken screeningmetod som fungerar bäst.
Nyligen har en kanadensisk forskargrupp publicerat en studie i JAMA där syftet var att studera vilken form av screening som är optimal. Utfallsvariabler var 12-månadersprevalens, internt bortfall och deltagarnas preferens av screeningmetod.
I studien ingick 2461 kvinnor, 18–64 år, som sökte på olika allmänläkarmottagningar, akutmottagningar och mottagningar för kvinnohälsa. Kvinnorna randomiserades till att besvara två korta, väl utprövade frågeinstrument i en pappersenkät, en dataenkät eller vid en intervju. Undersökningen visade att kvinnorna klart föredrog den skriftliga versionen, med ingen skillnad mellan intervju och dataenkät.
Prevalensen förändrades inte av metoderna, men det interna bortfallet var något högre för dataenkäten. Författarnas konklusion var att vid screening för våld är pappers-/dataenkät att föredra framför intervju.
Undersökningen är ett värdefullt bidrag i den diskussion som pågår såväl internationellt som i Sverige om att införa screening för våld på olika typer av mottagningar: barn- och ungdomsmottagningar, mödravårdscentraler, kvinnokliniker, akutmottagningar och vårdcentraler.
Det är väl känt att även barn far illa av det våld som pågår i hemmet och numera även att män som utsatts för våld har klart sämre rapporterad hälsa. Fortfarande saknas dock välgjorda studier som kunnat visa att screening kan ge positiva effekter på hälsan. Förhoppningsvis kommer någon forskargrupp i Kanada, USA eller Sverige snart kunna redovisa det. Fortsätt forska!