I en randomiserad, kontrollerad studie av polikliniska patienter vid en medicinklinik i Hongkong undersöktes effekten på mortaliteten av telefonrådgivning av en farmaceut. I studien ingick patienter som var kliniskt stabila. De följdes rutinmässigt upp med ett intervall om 2–4 månader.
En farmaceut och en sköterska screenade tillsammans journaler efter patienter som förskrivits >5 läkemedel vid minst två på varandra följande klinikbesök. Farmaceuten intervjuade patienterna och bedömde grad av följsamhet till medicineringen. Detta skedde i anslutning till ett klinikbesök. Följsamheten bedömdes med hjälp av ett strukturerat frågeformulär och kontroll av uthämtade läkemedel. De som bedömdes vara icke-följsamma (mindre än 80 procents intag av förskrivet läkemedel) randomiserades efter 12–16 veckor (anges som ett normalt tidsintervall för kontrollbesök).
Randomisering skedde till antingen telefonrådgivning av farmaceut 6–8 gånger under en tvåårsperiod eller den vanliga uppföljningen på samma klinik som erbjuds rutinmässigt. Primär effektvariabel var tid från randomisering till död av alla orsaker. I studien randomiserades 219 till interventionsgruppen och 223 till kontrollgruppen. Patienterna som deltog var ca 70 år och tog i medeltal 5,9 läkemedel.
De två grupperna var emellertid inte lika vid start; kontrollgruppen hade tex lägre grad av skattad följsamhet och färre patienter med förskrivning av lipidsänkare och trombocythämmande läkemedel än interventionsgruppen. Vid studiens slut efter två år hade förskrivningen av dessa läkemedel ökat i båda grupperna, men skillnaden var nu signifikant.
Efter justering för en del faktorer, som skillnad i ålder och kön, var det hög ålder, ensamboende, avsaknad av telefonrådgivning, antal läkemedel för kronisk behandling, antal slutenvårdsdagar under studieperioden, grad av följsamhet vid studiestarten och avsaknad av lipidsänkare vid screeningtillfället som beräknades vara oberoende prediktorer för död.
Vid analys av följsamhet och dess effekt på mortaliteten sågs minskad risk för död hos patienter som bedömdes ha en följsamhetsgrad på ≥67 procent. I interventionsgruppen sågs lägre mortalitet, 17 procent jämfört med 11 i kontrollgruppen. Den vanligaste dödsorsaken var kardiovaskulär händelse.
Det var en och samma farmaceut som intervjuade, bedömde grad av följsamhet och utförde telefonrådgivning. Vid telefonsamtalen gav farmaceuten råd om egenvård, såsom kost, motion och självmonitorering. Det fanns ingen återrapportering från farmaceut till behandlande läkare, vilket torde ha gjort det svårt för farmaceuten att ge adekvata råd.
Studien kan sägas vara ett ambitiöst försök att mäta såväl effekter av telefonrådgivning av farmaceut till patienter med polyfarmaci som grad av följsamhet och dess inverkan på mortaliteten. Studien har – precis som författarna anger – en komplex design, och den omfattar endast en sjukvårdsinrättning som behandlar patienterna, varför den externa validiteten torde vara låg.
Patienterna är inte välbeskrivna beträffande diagnoser och antal tidigare besök. Det framgår inte tydligt när interventionen startar (tid efter utskrivning). Många uppgifter saknas för att detta studiekoncept ska kunna rekommenderas för implementering.