I en aktuell studie radar författaren upp ett antal hot mot en framtida positiv primärvårdsutveckling i USA. Även där har primärvården betecknats som ryggraden i en nations sjukvårdssystem, men enligt American College of Physicians befinner man sig i en »grave risk to collapse«. Många primärvårdsläkare i USA är missnöjda. De tycker sig möta oöverstigliga hinder: vårdkvaliteten är ojämn, det ekonomiska utbytet otillräckligt och allt färre medicinare väljer allmänmedicin som sin framtida inriktning.
Patienterna föredrar att söka en familjeläkare initialt, men missnöjet med vården ökar. Inte minst klagar man över tillgängligheten hos den egna familjeläkaren. Prevention är en serviceinsats som kan upplevas tvingande; dels för att det finns evidens för att det bör genomföras, dels för att patienterna önskar förebyggande insatser. Med befolkningens stigande ålder och nya medicinska terapeutiska framsteg ökar andelen patienter med multipla kroniska sjukdomar. Dessa patienter dras till primärvården, där de också hör hemma. I USA har man beräknat att allmänläkaren skulle behöva arbeta 18 timmar per dag enbart inom dessa områden. Därför får akutmottagningarna i USA, som i Sverige, ta emot alltför många primärvårdspatienter.
Nästan allt som anförs i denna artikel från USA känner vi lätt igen från svenska och europeiska förhållanden. Inte minst gäller det hur allmänläkarna upplever kraven från sina sjukhuskolleger om att överta ytterligare mer av uppföljningen av kroniska åkommor och från politiker och patienter om ökad tillgänglighet för banala akuta åkommor. Ekvationen ter sig svårlöst om inte rejäla systemförändringar introduceras i Sverige såväl som i USA.