En metaanalys har studerat nyttan av att hitta hydronefros prenatalt. Den bekräftar vad vi alla intuitivt trott: Ofödda barn med ringa hydronefros har en liten risk (11,9 procent) för att ha någon form av njurpatologi efter födelsen, medan de med allvarlig prenatal hydronefros har stor risk (88,3 procent). Något förvånande var att andelen barn (4–14 procent) med vesikoureteral reflux var lika stor hos barn med ringa som hos barn med uttalad prenatal hydronefros.
Tyvärr kan denna analys inte berätta för oss hur många av de prenatala fynd som gjordes som hade klinisk signifikans. Risken finns att mycket av det vi hittar inte spelar någon roll för barnen och alltså bara skapar onödig oro hos deras föräldrar.
Det viktigaste resultatet av denna genomgång av litteraturen är nog att den visar hur lite vi vet. Vi har nu i flera decennier rutinmässigt gjort prenatala ultraljudsundersökningar, och ändå vet vi inte hur bra de är. Den nödvändiga forskningen har inte gjorts! Vi vet därför inte säkert hur vi ska undersöka och behandla den stora gruppen barn med prenatal hydronefros.
Hur kan det komma sig? Det är, tror jag, ett resultat av den stora kris i klinisk forskning som vi upplever för närvarande. Bra studier av långtidsprognosen av hydronefros hos nyfödda barn måste vara stora, randomiserade och multicenterbaserade. Barnen måste också följas i många år. Kostnaderna för en sådan studie är alltså mycket stora, i samma storleksordning som en bra läkemedelsstudie, dvs flera miljoner kronor. Det finns inte några finansiärer för sådana studier. Kostnaden per impaktfaktorpoäng blir mycket hög. Arbetstiden för några pek blir avsevärd. Det är alltså inte någon forskning att satsa på om man vill bli professor eller har ambitionen att vara ett av världens bästa medicinska universitet.
Den som vinner på denna forskning är barnen och deras föräldrar. Därför borde sjukvårdshuvudmännen finansiera dessa studier som en del av utvärderingen av de kliniska metoder som vi använder.



Foto: IBL Bildbyrå
Prenatala ultraljudsundersökningar har gjorts rutinmässigt i decennier utan att man vetat hur bra de är. Därför vet man inte säkert hur barn med prenatal hydronefros ska undersökas och behandlas.