De kliniska ätstörningarna anorexia och bulimia nervosa samt partiella syndrom av dessa är allvarliga tillstånd som drabbar främst unga flickor och kvinnor. Forskning visar att individens (och samhällets) smalhetsideal har betydelse för insjuknandet. Hittills har resultaten av primärprevention inte varit övertygande. En del studier har till och med visat att intervention haft motsatt effekt.
Författarna till den aktuella artikeln har konstruerat ett Internetbaserat pedagogiskt program, som i små studier visat sig minska överdriven viktfixering hos unga kvinnor. Författarna visar nu i en ansedd psykiatrisk tidskrift att de med sitt Internetprogram lyckades reducera nyinsjuknande i ätstörningar hos en riskgrupp, nämligen 18–30-åriga kvinnor i två områden i Kalifornien.
Annonser och flygblad inom universitetsområdena användes för att få in frivilliga, vilket innebär att den undersökta gruppen inte är helt representativ. Klinisk undersökning gjordes av över 600 kvinnor. Personer med pågående ätstörning liksom personer som inte fullföljde den kliniska undersökningen exkluderades. Övriga 480 randomiserades till två jämnstora grupper. Bortfallet därefter var litet. Interventionen bestod i ett åttaveckors Internetbaserat program utgående från metoder i kognitiv beteendeterapi. Målet var att reducera viktfixering och missnöje med kroppen och att förhindra senare insjuknande i ätstörning. Ingen intervention gjordes i jämförelsegruppen. Deltagarna följdes i minst två år av blindade bedömare för att se om de utvecklade symtom på ätstörning.
Det kognitiva beteendeprogrammet hade ingen signifikant vare sig positiv eller negativ effekt på interventionsgruppen som helhet. Två undergrupper hade nytta av behandlingen: de med övervikt och de som tidigare reglerat vikten med kräkningar och extremträning.
Samhällets matkultur och utseendeideal utvecklas inte direkt åt det hälsosamma hållet. Därför återstår att påverka individer med potentiellt farlig fixering vid utseende och vikt. Studien visar, med sina begränsningar, på en möjlighet till primär prevention.
Publicerad:
Läkartidningen 49/2006
Lakartidningen.se