I en ledarartikel i november 2006 diskuterar BMJ [1] insiktsfullt den globala klimatförändringen. Ledarskribenterna konstaterar att det föreligger näst intill vetenskaplig konsensus om att klimatförändringen huvudsakligen orsakas av människan. Effekterna kommer troligen att medföra allvarlig skada för den globala hälsan, och därför måste medborgare och regeringar agera kraftfullare. Nicholas Sterns rapport [2], som nyligen släpptes av den engelska regeringen, säger att om vi nu gör något åt klimatförändringen skulle det kosta 1 procent av världens BNP, men om man inget gör skulle siffran stiga till 20 procent.
Ledaren fortsätter med att påpeka att hälso- och sjukvårdsarbetare har erkänd erfarenhet av att identifiera och lösa allvarliga folkhälsoproblem. BMJ har därför bildat ett koldioxidråd (carbon council) i avsikt att stimulera hälso- och sjukvårdspersonal att verka för övergången till en värld med låga koldioxidhalter. Rådets strategi är fyrfaldig.
För det första vill man rekrytera så mycket engagerad hälso- och sjukvårdspersonal som möjligt. Här påpekar man att läkare inte har gett sig tid att formulera folkhälsoeffekterna av klimatförändringen på det sätt som man angripit tex följderna av rökning och av ojämlikheter i hälsa i samhället. Detta anser man är alarmerande om man ser till följderna av stigande havsvattennivåer, ändrade klimatzoner i förhållande till jordbrukszoner, värmeböljor och befarad spridning av tropiska sjukdomar etc [3]. BMJ framför också att man vill bidra genom att presentera evidens för de skadliga följderna av klimatförändringen.
För det andra vill man finna den mest effektiva politiken för att minska koldioxidutsläppen samtidigt som man måste säkra välfärdsutvecklingen för de fattiga globalt. För det tredje vill man bilda en koalition av hälso- och sjukvårdsarbetare som påtryckare i klimatfrågan nationellt och internationellt. BMJ undersöker nu hur man själva bäst skall bli koldioxidneutrala. För det fjärde vill man verka för individuella livsstilsförändringar hos hälso- och sjukvårdspersonal. Man säger sig vara medveten om att effekten av livsstilsförändringar hos denna grupp är begränsad men att det är viktigt att leda utvecklingen genom goda exempel.
Viktigt är att höstens intensiva debatter i massmedier och nu också i en ledande medicinsk tidskrift som BMJ bekräftar realiteten i den befarade klimatförändringen. Läkare för miljön (LfM) har under 2000-talet hållit fyra seminarier som adresserat klimatfrågorna, och artiklar infördes i Läkartidningen 2004 [4]. En svensk läkare och klimatforskare, Elisabet Lindgren, har bla undersökt fästingens ökade spridning i Sverige [5], vilket visar på att tropiska och andra vektorburna sjukdomar kan komma att bli ett ökande problem allt längre norrut.
Väsentligt är att fler svenska läkare engagerar sig djupare i klimatproblematiken med läkarens möjligheter att angripa folkhälsoproblem och att med evidens belysa frågeställningar kring hälsa och sjukdom. Det räcker inte med traditionella epidemiologiska argument. När hela det system vår hälsa är beroende av hotas måste läkare engageras på en mer övergripande systemnivå.
Vad säger Sveriges läkare och vad gör Läkarförbundet och Läkaresällskapet? Det är frågor som BMJs uppmanande artikel leder till.
Referenser
1. Stott R, et al. What should we do about climate change? Health professionals need to act now, collectively and individually. BMJ. 2006;333:983-4. 2. Stern review final report. London: HM Treasury; 2006. www.hm-treasury.gov.uk/independent_ reviews/stern_review_economics_climate_change /stern_review_report.cfm 3. Climate change and human health – risks and responses. Summary. Geneva: WHO; 2006. www.who.int/globalchange/climate/summary/en/ 4. Alfvén G, et al. Växthuseffekten en fråga för läkarkåren. Läkartidningen. 2004;101(37):2834-5. 5. Lindgren E, et al. Tick-borne encephalitis in Sweden and climate change. Lancet. 2001;358(9275):16-8.
Se också LT Debatt i detta nummer, sidan 4001.
