I en liten men ofta citerad studie publicerad 1996 visade en brittisk forskargrupp att MS-patienter med normal likvor har en mer benign prognos och färre lesioner i hjärnan.

Vi har gjort en klinisk och immunogenetisk jämförelse av MS-patienter med patologisk respektive normal likvor. Studien är den största i sitt slag och innefattar 1505 patienter som uppfyller McDonald-kriterierna för MS.
Bland dessa 1505 patienter identifierade vi 83 utan oligoklonala band i likvor, dvs 5,5 procent saknade detta tecken på intratekal IgG-syntes. Denna grupp hade något mindre kvinnlig predominans, något högre debutålder, något högre frekvens av primärprogressiv MS och något lägre andel patienter med MRI-undersökning förenlig med MS. Ingen av dessa skillnader var dock statistiskt signifikant.

För att mäta sjukdomens progression i respektive grupp använde vi oss av MS Severity Score (MSSS). MSSS är överlägsen andra progressionsmått baserade på tvärsnittsdata, eftersom algoritmen justerar handikappgraden för sjukdomsdurationen. MS med normal likvor hade en något snabbare progression, men inte heller denna skillnad var signifikant.
Den enda genetiska riskfaktor för MS som visat sig hållbar i upprepade studier och i olika populationer är HLA. I den svenska befolkningen bär två tredjedelar av MS-patienterna HLA-DRB1*15, jämfört med en tredjedel av friska kontroller. Denna positiva association kunde vi inte återfinna hos MS-patienter med normal likvor; i stället var denna grupp associerad med en annan variant av samma gen, HLA-DRB1*04.
Vi kunde närmare bestämma att den exakta HLA-DRB1*04-varianten, som var associerad med bandnegativ MS, var HLA-DRB1*0404, som mer än fyrfaldigt ökade risken för att en frisk bärare skulle utveckla bandnegativ MS. Denna allel visade ingen association med bandpositiv MS.

Dessa resultat är samstämmiga med dem i en tidigare publikation från Japan (där omkring hälften av MS-patienterna är bandnegativa); i denna studie var HLA-DRB1*0405 associerad med bandnegativ MS. Mellan den svenska och den japanska populationen finns en genetisk divergens, vilket förklarar hur olika HLA-DRB1*04-alleler kan vara associerade med samma sjukdomsentitet.
Likheten mellan de molekyler de två allelerna kodar för gör dessutom en funktionell likhet trolig. Därför är det sannolikt att bandnegativ MS är samma entitet i de två befolkningarna.
HLA-DRB1*04 har i ett fåtal befolkningar, däribland på Sardinien, visats öka risken för MS bland oselekterade patienter. Genom ett samarbete med forskare på Sardinien har vi fått tillgång till opublicerade data, som visar att andelen bandnegativa MS-patienter är fem gånger högre på Sardinien än i Sverige och att HLA-DRB1*04 är signifikant vanligare vid bandnegativ än vid bandpositiv MS.

Bandnegativ MS skulle kunna vara en relativt homogen entitet, där effekterna av riskfaktorerna är större än i den förmodat etiologiskt heterogena, oselekterade MS-populationen.
De i referatet presenterade resultaten pekar på att den bandnegativa entiteten skulle kunna vara densamma i olika befolkningar. Sammantaget skulle man kunna utnyttja dessa förutsättningar för att kartlägga viktiga pusselbitar i MS-etiologin.