Hur stor andel av barnen i västvärlden är skadade av maternellt bruk av beroendeframkallande medel? Denna fråga kan ha fått ett omskakande svar i en aktuell tvärsnittsstudie av unga skolbarn i Lazio-området i mellersta Italien [1]. I denna studie fann May och medarbetare en förekomst på 3,5 procent av barn med utvecklingsskador som kunde relateras till mödrarnas alkoholintag under graviditeten.
De undersökte drygt 500 barn från 25 skolor som utvalts slumpmässigt. Barnen var 6–8 år gamla, och ingen av föräldrarna hade alkoholproblem. I undersökningsteamet ingick bla ett antal erfarna »dysmorfologer« som utvärderat alkoholrelaterade fosterskador i flera andra länder (USA, Sydafrika, Ryssland, Finland). De bedömde barnens utseende (längd, vikt, huvudomfång, ansiktsmorfologi), intelligens, språkförståelse och beteende samt intervjuade mödrarna om deras alkoholbruk. Undersökarna fann totalt 22 barn med diagnosen FASD (fetal alcohol spectrum disorder). Dessa uppvisade tillväxtretardation, minskat huvudomfång, inlärnings- och/eller koncentrationssvårigheter, sänkt IQ och ansiktsmissbildningar, förändringar som till stor del kunde härledas till mödrarnas alkoholintag under graviditeten. Ingen fullständig koppling kunde dock göras, tex medgav endast drygt 50 procent av mödrarna till FASD-barnen att de druckit alkohol under graviditeten.
Författarna kommenterar med viss försiktighet denna oväntat höga förekomst, 3,5 procent, av barn med alkoholrelaterade skador i ett medelklassområde i ett europeiskt land. Om orsakerna till skadorna spekuleras inte närmare i artikeln. Bakgrunden kan ju vara förekomst av några dolda storkonsumenter av alkohol bland mödrarna, eller att ett »socialt« dryckesmönster i överkant bland ett stort antal mödrar leder till skador bland ett antal särskilt känsliga barn, alternativt en kombination av dessa. Den slutsats som ter sig närliggande är dock att denna storleksordning av skadorna kan finnas i fler länder och, följaktligen, att åtgärder för att hantera situationen bör övervägas.
Den höga förekomsten av alkoholrelaterade skador i Italien ger således anledning till eftertanke när det gäller situationen i Sverige. Vår svenska statistik över vilka utvecklingsskador som är alkoholbetingade är ännu mycket ofullständig, trots växande kunskap sedan början av 1970-talet och många stora enskilda insatser. Vårt dryckesmönster har »europeiserats« under senare år med ett ökande vindrickande under vardagar.
I svenska studier uppger ca 30 procent av gravida kvinnor att de fortsätter att dricka alkohol under graviditeten [2], dessutom uppvisar 8–17 procent ett skadligt alkoholmönster [3] vid individuell bedömning. Vidare har förstföderskornas medelålder successivt förskjutits uppåt, vilket kan leda till generellt något ökad risk för fosterskador, men detta kan även innebära att kvinnorna i större utsträckning än tidigare har etablerat ett umgängesmönster med alkoholinslag som de bibehåller under graviditeten. Alla dessa faktorer pekar på vikten av att vi snarast söker reda ut denna frågeställning – har vi lika många skadade barn i Sverige som i Italien? Om så, hur skall vi undersöka detta – tex med hjälp av Philip May och medarbetare? Ska vi bygga in en individuell riskbedömning i mödravården, som nyligen föreslagits [4]? Borde det inte under alla förhållanden vara dags att öka kunskapen signifikant bland de fertila kvinnor som överväger graviditet? Borde vi tex ha varningstexter på flaskor som innehåller alkohol?



Foto: IBL Bildbyrå
Samma situation som i Italien kan finns i fler länder. Sveriges alltmer »europeiserade« dryckesmönster med bla en stor andel kvinnor som dricker alkohol under graviditeten manar inte bara till eftertanke.