Hur ska ett sjukhus organiseras för att så snabbt som möjligt låta patienter med ST-höjningsinfarkt genomgå reperfusionsbehandling?
Den frågan ställer sig en grupp amerikanska forskare i en studie presenterad i New England Journal of Medicine. Vid hjärtinfarkt med ST-höjning är det som bekant viktigt att patienten snabbt får tillgång till reperfusionsbehandling. Tiden från vilken patienten kommer till sjukhus och fram till att han/hon ballongdilateras benämns i amerikansk litteratur ofta som »door to balloon time«, och enligt vissa amerikanska riktlinjer får den maximalt uppgå till 90 minuter. I studien har olika strategier för att åstadkomma en så kort sådan tid som möjligt undersökts.
Författarna har studerat 365 amerikanska sjukhus som använt sig av 28 olika strategier för att snabbt kunna reperfundera infarktpatienter. Det visade sig att sex behandlingsstrategier resulterade i särskilt kort tid till behandling. Dessa strategier omfattade bla att läkaren på akuten bara behövde ringa ett samtal för att aktivera laboratoriet/salen där reperfusionsbehandling sker. Att laboratoriet kan aktiveras redan medan patienten är på väg till sjukhuset var en annan faktor som kortade tiden, liksom att personalen vid labortoriet var på plats senast 20 minuter efter det att larmet gått. Något som också förkortade tiden var att ha en kardiolog på akuten.
Författarna konstaterar besviket att endast ett fåtal studerade sjukhus använde sig av dessa mycket effektiva metoder.