Sedan några år är det känt att bisfosfonater kan ge käkbensnekros som biverkan vid behandling av bla skelettmetastaserande cancer och multipelt myelom. Författarna till en artikel i BMJ vill nu uppmärksamma läsarna på att riskerna att drabbas av denna läkemedelsbiverkan kan minskas endast genom förebyggande åtgärder. Patienter planerade för bisfosfonatbehandling bör undersökas av tandläkare innan preparatet sätts in.
Bisfosfonatassocierad käkbensnekros är relativt ovanligt och har en incidens på ca 1–10 procent. När väl nekroser uppstår blir de svårbehandlade och vårdkrävande. Riskfaktorer för nekrosutveckling är bristande munhygien, tandlossningssjukdom, tandextraktioner och oralkirurgi i kombination med långvarig bisfosfonatbehandling.
Författarna rekommenderar att patienter som skall behandlas med bisfosfonater först genomgår tandläkarundersökning för att om möjligt undvika ett oralt ingrepp senare. Utsättning av bisfosfonatbehandling och långtidsbehandling med antibiotika i kombination med viss debridering kan begränsa nekrosen, men ingen behandling kan bota tillståndet. Patienterna skall informeras noggrant om risk–nytta med bisfosfonatbehandling och kunna samtycka till eller avböja en behandling.
Bisfosfonatassocierad käkbensnekros är ett tillstånd som tenderar att öka. I Stockholm finns idag över 50 patienter med denna biverkan. Majoriteten (ca 80 procent) är myelompatienter, som erhållit bisfosfonater intravenösat (zoledronat och/eller pamidronat). Det finns dock även några patienter med nekros som fått bisfosfonater peroralt (alendronat) mot osteoporos. Det är osäkert om utsättning av bisfosfonat (som författarna föreslår) har någon effekt på redan utvecklad nekros, då halveringstiden för dessa preparat är mycket lång.
Det är också troligt att det finns ett samband mellan bisfosfonaternas potens och risken för käkbensnekros. Självklart har bisfosfonater goda behandlingseffekter, men det är viktigt att känna till denna biverkan och förskriva preparaten på strikta indikationer. Patienten måste informeras.


Typisk lokalisation för käkbensnekros.



Extraoral fistel, vanligt när tillståndet funnits länge.