Fekal inkontinens indelas ofta i traumatisk, neurogen eller idiopatisk beroende på fynd vid utredning. För traumatisk inkontinens, exempelvis förlossningsskada, är kirurgi med sfinktersutur eller sfinkterplastik förstahandsalternativ.
För övriga grupper finns ingen behandling riktad direkt mot orsaken till symtomen. Det finns dock ett antal behandlingsalternativ, alltifrån enkel analplugg till stimulerad gracilisplastik, att välja mellan. Sakralnervsstimulering är en metod som utvecklats de senare åren och nu fått större spridning. Intresset för lokal behandling av analkanalen och sfinktrarna har ökat, och flera studier har publicerats de senaste åren.

Stojkovic och medarbetare från Leeds har studerat effekten av injektion med syntetiskt bovint kollagen på symtom och anorektal fysiologi vid fekal inkontinens. Patienterna behandlades under generell anestesi med injektion av 5 ml kollagen cirkumferentiellt i analkanalen ovan linea dentata. Totalt ingick 73 konsekutiva patienter med fekal inkontinens, varav 37 även undersöktes med manometri efter behandling. Vid uppföljning efter 8 veckor (n=37) utvärderades sfinkterfunktionen. Ingen effekt på vilo- eller kniptryck påvisades. Efter ett år (median) sågs en signifikant reduktion av inkontinenspoäng för hela gruppen, och vid subgruppsanalys var den signifikant förbättrad även för patienter med idiopatisk inkontinens.

Förbättringen av inkontinensen var oberoende av om inkontinensen var lätt eller svår före behandlingen. Patienter över 60 år hade bättre effekt av behandling än yngre. Tjugo patienter fick upprepade injektioner. Komplikationsfrekvens efter behandlingen framkommer inte. Ytterligare behandlingsmetoder vid fekal inkontinens är välkomna.

I denna studie har bovint kollagen använts, vilket kräver allergitest före behandling. Nedbrytningstiden uppges till ca 18 månader, vilket medför att det sannolikt behövs återkommande injektioner för att bibehålla effekten. Användning av andra ämnen för injektion kan förbättra detta, och flera andra studier pågår. Behandlingen bör också kunna ske utan anestesi vid tex mottagningsbesök (jämför sklerosering av hemorrojder). Frågan om indikationen för injektionsterapi ska vara enbart idiopatisk inkontinens kan studien inte besvara, då övriga subgrupper är för små för en bra bedömning. Ytterligare studier behövs, och i slutändan randomiserade studier, för att placera in injektionsbehandling bland övriga behandlingsalternativ.