År 2004 var enligt medicinska födelseregistret mer än var tredje kvinna vid inskrivning till mödravårdscentral överviktig (BMI 25,0–29,9) eller obes (BMI ≥30)! Övervikt och fetma innebär att kvinnan och fostret löper ökad risk för en rad komplikationer i samband med graviditeten och förlossningen. De flesta studier inom området visar på ökad förekomst av hypertensiva tillstånd, graviditetsdiabetes, makrosomi, intrauterin fosterdöd (IUFD) och av kejsarsnitt hos kvinnor med högt BMI.
Villamor och Cnattingius har i en studie visat att även viktuppgång mellan graviditeter i sig innebär en ökad risk. Utifrån det svenska medicinska födelseregistret studerades 201534 kvinnor som fött sitt första och andra barn mellan 1992 och 2001. Risken för maternella och neonatala komplikationer i andra graviditeten ökade med ökat antal BMI-enheter mellan graviditeterna.

Jämfört med kvinnor vars BMI förändrades mellan –1 och 1 enhet hade de som ökade mer än 3 enheter ökad risk för preeklampsi (oddskvot (OR) 1,78;konfidensintervall 1,52–2,08), gestationsdiabetes (OR 2,09; 1,68–2,61), kejsarsnitt (OR 1,32; 1,22–1,44), IUFD (OR 1,63; 1,20–2,21) och stor-för-tiden (LGA) (OR 1,87; 1,72–2,04).
I analyserna togs hänsyn till BMI i första graviditeten, längd, graviditetsintervall, maternell ålder, nationalitet, utbildningsnivå och rökning. Konklusionen är att även små ökningar i BMI mellan graviditeterna ökar förekomsten av perinatala komplikationer även om kvinnan inte är överviktig eller obes.
Resultaten visar att kvinnor som planerar graviditet och är överviktiga bör uppmanas och få hjälp med att gå ned i vikt och att man bör undvika viktuppgång mellan graviditeter.