Nya arbetstidslagar, fackliga krav och egna önskemål bidrar till förändringar i läkarnas schemaläggning och i läkarlagens samlade kompetens (specialist-, ST- och AT-läkare). Sådana förändringar påstås i allmänhet inte påverka utfallet på patientnivå trots att det finns mycket få studier som verkligen belyser denna frågeställning.

Det är därför av stort intresse att ta del av en nyligen publicerad studie, där författarna har gjort en retrospektiv analys av över 5000 vårdtillfällen och ställt kliniskt utfall samt vårdkostnader i relation till bla läkarlagens arbetsbelastning. Patientmaterialet var vuxna patienter, akut inlagda för vård på internmedicinsk universitetsklinik i USA (ej kardiologi, neurologi eller onkologi).
Det visade sig att kostnaderna ökade och de kliniska resultaten, uttryckta i sjukhusmortalitet, vårdtid och återinläggning inom 30 dagar, försämrades för de patienter som lades in under arbetspass med ett stort antal inläggningar. Författarna antar att bakomliggande orsak till fynden är det stora antalet inläggningar per pass, vilket leder till mindre läkartid för varje enskild patient, risk för missar i bedömningarna av patienternas tillstånd och senareläggning av utredningar.
Den slutsats som dras är att man bör bemanna så att varje enskild läkare inte hanterar fler inläggningar under ett pass än vad hon/han kan hantera med god säkerhet (det gick en skarp gräns vid mer än nio inläggningar)! Å andra sidan försämrades inte de kliniska resultaten för de inneliggande patienter vars läkarteam hade ett större antal patienter än andra att ansvara för. Dessutom minskade resursförbrukningen och vårdtiden jämfört med utfallet vid lägre belastning.
Författarna tolkar sina resultat så att inströmningen av patienter under ett jourpass inte kan kontrolleras av arbetslaget. Avsaknaden av stabilitet och förutsägbarhet i arbetssituationen leder till att arbetslaget inte klarar av att hitta rationella lösningar för att garantera en säker och effektiv vård. På vårdavdelningen, däremot, kan en temporärt (mindre än en månad) hög belastning i form av många inneliggande patienter överblickas och hanteras. Arbetssituationen är tung, men känd. Det ger möjligheter till anpassningar till situationen, så att säkerhet och effektivitet inte äventyras.

Författarna beräknar att om varje läkarlag i genomsnitt hade en patient mindre att lägga in akut skulle 117 dollar och 0,15 vårddagar sparas per patient. Vill man alltså reducera kostnaderna per patient och vårdtiderna bör man se till att begränsa arbetsbördan för läkarna på akuten i termer av färre inläggningar per pass!
Denna studie bör stämma till eftertanke bland klinik- och sjukhusledningar och mana till systematisk uppföljning och utvärdering av effekterna av förändringar i bemanning och schemaläggning ur ett patientperspektiv. Även kostnadseffekterna bör följas upp och analyseras. Hittills har förändringar i schemaläggning och arbetsorganisation mest bedömts ur ett arbetsmiljö- och utbildningsperspektiv. Det är dags nu att fråga sig vad olika bemanningsmodeller betyder ur ett effektivitets- och patientsäkerhetsperspektiv!



Om de akuta inläggningarna per arbetspass var fler än nio ökade kostnaderna och försämrades det kliniska resultatet för patienterna – uttryckt i sjukhusmortalitet, vårdtid och återinläggning inom 30 dagar.