Att kunna »släcka ut« enskilda minnen medan hjärnans minnesbank i övrigt lämnas intakt är onekligen en svindlande tanke. Exempelvis skulle livskvaliteten kunna förbättras avsevärt för patienter med posttraumatiskt stressyndrom efter krig och tortyr.
Vad som låter som science fiction har faktiskt visat sig fungera på råttor. Det visar en studie från USA som presenteras i tidskriften Nature Neuroscience. Råttorna fick höra två toner som båda efterföljdes av en kraftig elektrisk stöt. Därefter gavs en substans vid namn U0126, känd för att skapa amnesi, till en grupp av djuren. Efter att substansen givits spelades en av tonerna upp igen (vilket kallas re-arousing) med påföljande stöt.
Dagen efteråt visade det sig att djur som inte fått substansen var rädda för båda tonerna, medan djur som fått U0126 inte var rädda för den ton de hört efter det att preparatet givits. De var däremot rädda för den ton som spelades upp innan substansen gavs men som alltså inte spelats upp under påverkan av U0126.
Amygdala är en region i hjärnan som är central vid obehagskänslor och vid inlagring av obehagliga minnen i hjärnan. Forskarna skriver att aktiviteten i amygdala minskade i djur som behandlas med U0126, vilket tolkas som att det obehagliga minnet faktiskt förstördes då tonen spelades en gång till under inverkan av den amnesiframkallande substansen.
När hjärnan skapar långtidsminnen sker detta genom en omlagring från korttids- till långtidsminne, en process som kallas konsolidering. Att olika substanser kan påverka konsolideringen är välkänt och har visats i flera studier, men den i Nature Neuroscience publicerade studien visar att det faktiskt tycks finnas en möjlighet att gå in och interferera med specifika delar av konsolideringsprocessen och alltså »släcka ut« enskilda minnen medan övriga lämnas orörda.
Det bör dock tilläggas att U0126 inte är godkänd för bruk hos människa.
Referenser
Nature Neuroscience. doi: 10.1038/nn1871
