Analfissur med smärta och blödningar i samband med defekation kan drabba människor i alla åldrar. Tillståndet övergår ibland i ett kroniskt smärttillstånd med spasm i analsfinktrar och förhöjd vilotonus. Detta medför försämrad blodcirkulation i området och försvårad läkning av analfissurens djupnande sårbildning. Primärt rekommenderas behandling med lokalanestetiska preparat och regim mot eventuell förstoppning.
Vid utebliven effekt har tidigare analdilatation eller lateral intern sfinkterotomi anbefallts, med goda läkningsresultat. Dock har risk för kvarstående men med olika grad av inkontinens rapporterats efter båda ingreppen, framför allt efter sfinkterotomi.

I den refererade artikeln har 100 patienter med kronisk analfissur randomiserats att få antingen injektion av botulinumtoxin i interna analsfinktern eller applikation med glyceryltrinitratsalva, 1 (gånger) 3, i åtta veckor. Vid klinisk kontroll efter två månader noterades läkning hos 92 procent av patienterna i botulinumtoxingruppen och hos 70 procent i glyceryltrinitratgruppen.
Negativa sidoeffekter sågs i några fall som övergående lindrig inkontinens efter botulinumtoxin och, litet vanligare, som problem med efterföljande huvudvärk efter glyceryltrinitratsalva. Författarnas slutsats är att de båda studerade behandlingarna är goda alternativ till kirurgi. I denna studie fastslogs även att injektion med botulinumtoxin var den effektivaste farmakologiska metoden.

Artikeln är trovärdig och väl upplagd med ett stort antal patienter som randomiserats och blint följs upp av undersökare som inte haft vetskap om given behandling. Resultaten visar att kronisk analfissur effektivt kan behandlas med icke-kirurgiska metoder, där injektion med botulinumtoxin framstår som det ultimata alternativet. Denna behandling ger en tillfällig och partiell denervering av analsfinktrarna som varar ca 3–4 månader, en tidsrymd som för det mesta är tillräcklig för läkning av analfissuren. Analkanalen återfår därefter sin normala anatomi och fysiologi, vilket säkerligen är och blir en fördel i åtminstone det senare skedet i en människas liv då sfinktermuskulatur försvagas. Recidiv förekommer men kan lämpligen behandlas med förnyade injektioner.
Resultaten i artikeln stämmer väl med erfarenhet av 1000 patienter på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge som sedan år 2000 behandlats med botulinumtoxin i externa sfinktern. Även glyceryltrinitratsalva är ett gott alternativ och kan också additivt kombineras med botulinumtoxin. Behandlingen belastas dock av ovannämnda biverkningar.


Botulinumtoxin, jämfört med glyceryltrinitratsalva, var effektivast som alternativ till operation vid behandling av analfissur (bilden). Alternativen kan också kombineras.