Trots att kejsarsnitt idag är den vanligaste större operationen för kvinnor har evidensbaserade studier av den operativa tekniken hittills lyst med sin frånvaro.

I en Cochraneöversikt [1] gjordes en systematisk granskning av litteraturen. Man fann 41 artiklar, varav endast fyra kunde ligga till grund för evidensbaserade slutsatser. I två studier, inkluderande 411 kvinnor, jämfördes Joel-Cohenincision med Pfannenstielsnitt. Man fann en total riskreduktion för postoperativa komplikationer på 65 procent till förmån för Joel-Cohentekniken (relativ risk 0,35; 95 procents konfidensintervall 0,14–0,87).
I en av studierna, inkluderande 101 patienter, fann man signifikant reducerad postoperativ analgetikakonsumtion, reducerad totaldos analgetika första dygnet, reducerad operationstid (i medeltal 11,4 minuter), reducerad tid mellan operationsstart och förlossning (i medeltal 1,9 minuter), reducerad blodförlust (i medeltal 58 ml) och reducerat antal postoperativa vårddagar (i medeltal 1,5 dagar), samtliga till förmån för Joel-Cohentekniken.
Två studier jämförde skarp delning av rectusmuskulaturen med Pfannenstielincision och fann inga signifikanta skillnader i postoperativa komplikationer. Man fann inga bra studier som jämförde nedre medellinjssnitt med Joel-Cohensnitt.
En annan aktuell studie [2] är en systematisk litteraturöversikt av kirurgiska tekniker vid kejsarsnitt. I en metaanalys av 81 randomiserade studier, inkluderande >2000 kvinnor, fann man signifikanta fördelar med profylaktisk antibiotikabehandling i form av minskad frekvens av endometrit, sårinfektion, urinvägsinfektion och postoperativ feber vid både elektiv och akut kirurgi.
Man fann också signifikanta fördelar med att placenta fick lösa sig spontant jämfört med manuellt (sex studier, >1700 kvinnor), med digital vidgning av hysterotomin jämfört med skarp incision (två studier, 286 kvinnor), med att inte sluta viscerala och parietala peritoneum (nio studier, 1811 kvinnor) samt med att sy subcutis om denna översteg mer än 2 cm (fem studier, 887 kvinnor).
I båda översikterna påpekar man att det finns kunskapsluckor, framför allt rörande långtidsmorbiditeten efter kejsarsnitt.