Framinghamstudien, en populationsbaserad, longitudinell hälsokontroll, startade 1948 i USA och omfattade drygt 5000 individer i åldrarna 28–62 år. I en uppföljning 2005 undersöktes kardiovaskulära riskfaktorer hos Framinghamstudiens medelålders barn, vilket relaterades till om föräldrarna uppnått hög ålder eller inte.

De ättlingar vars båda föräldrar uppnått minst 85 års ålder hade lägre blodtryck (färre hade hypertoni), gynnsammare HDL-kolesterolkvot, och färre män var rökare än bland dem vars föräldrar, den ena eller båda, dött före 85 års ålder. Andelen barn med nytillskott av kardiovaskulära riskfaktorer under en uppföljningstid på tolv år var lägst hos dem vars föräldrar uppnådde minst 85 års ålder.
Däremot var BMI ungefär detsamma hos barnen till de olika föräldragrupperna, och ökande BMI kunde inte ses som en riskfaktor, möjligen sammanhängande med att relationen livslängd och BMI är J-formad, där mycket lågt BMI associeras med dålig hälsa.

Ättlingar till föräldrar som levde till minst 85 års ålder hade längre utbildning än barnen till föräldrar som dött tidigare, vilket framför allt bedömdes vara uttryck för en socioekonomisk selektion, också medförande bättre hälsa med längre levnad.
Att det förefaller vara mindre risk för kardiovaskulära riskfaktorer hos barn till föräldrar som uppnått hög ålder är rimligen delvis genetiskt betingat. Men socioekonomiska faktorer har också betydelse för valet av ett hälsosamt leverne. Slutsatsen av studien måste bli att man skall välja sina föräldrar …